Såg en rapportage om Paralympics ikväll. Jag är inte den som får tårar i ögonen, men av att se denna viljestyrka, detta engagemang, att inte förlora hoppet, att satsa allt man har trots att oddsen är emot en. Några av idrottarna har varit med om en olycka och förlorat en del av sin rörlighet, men de reste upp sig ur den förlustens smärta och slutade aldrig att tro på sin egen förmåga!

Andra är födda med fysiska handikapp. jag kan tänka mig att de har haft det väldigt svårt, i skolan kanske eller när de går på gatan och folk glor, eller skrattande barn, ja, det som människor som är annorlunda sorgligt nog får stå ut med i vårt samhälle. De satsade, helhjärtat, trots alla hinder. WOW!

 Alla de människor som kärleksfullt stött dessa duktiga atleter, vill jag uppmärksamma här, i min blygsamma blogg. Jag tror att utan deras kärlek hade det blivit svårt att fortsätta. Att våga tro på en annan människas dröm är så otroligt oegoistiskt! Mänskligt! Att stå där vid idrottarnas sida, stödja dem i båda glada och mindre glada stunder är så beundransvärt!

Jag lyfter på hatten, för er alla idrottare på Paralympics, för era familjer, för de som älskat er och stöttat er, för ert hårda arbete, för den tid ni satsat, för att ni aldrig gett upp hoppet, för att ni inte lyssnat på de pessimister som försökt ta era drömmar från er men ni stod emot! Jag lyfter på hatten, inte bara en gång, utan två, och tre, och fyra gånger!

Heja Paralympics!

Heja svenska landslaget!

Wow vilken känsla!

Jag började titta precis när tv-hallåan sa att Deraan kommer från Irak och att han och några av hans vänner sprungit på en mina under sin lek. När minan detonerade förlorade Deraan sin syn!

Nu stod han framför Idol-juryn och hela Sverige, sjungandes från sitt hjärta... direkt till mitt hjärta!

Det var så underbart att se hur en människa, som skadades i sin barndom och som förlorat något så värdefullt som synen. Det var en sann glädje att se honom. Vilket underbart uppträdande det var, vilken röst, vilken känsla. Jag är ingen sångexpert men i mina öron lät det väldigt vackert.

Sen att han är från Irak gjorde ju saken inte sämre.

För mig var han en symbol, symbol för hoppet, för att alla vi har en plats här på jorden, att alla vi kan bidra med något, att vi alla är speciella och behöver inte alls vara lik alla andra. Utan var och en av oss är unik. Vi duger som vi är. Vi behöver inte uppfylla en massa listor på krav på utseende, kläder, karriär, krogen... ja, det där som vi får tryckt i oss av massmedia att det är så himla viktigt. Vi är bra... som vi är. Musik går inte att stoppa!

Som sagt, Deraan - du ÄR min Idol! Jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna se och känna den glädje du känner och utstrålar, denna enorma energi.

Äntligen en lördag då jag inte behöver/måste göra nåt!

Em super skön lördag, inget att göra, spontant hitta på saker att göra allt eftersom, det som känns jobbigt eller svårt behöver man inte ens tänka på att göra! Bara go with the flow liksom.... SUPERSKÖNT!

Lyssnade på skivor som jag inte hört typ på 100 år, ögnade igenom böcker som jag velat titta i väldigt länge, fixa i ordning min garderob där kläderna uppenbarligen genomgått nån form av krig, för att inte tala om alla strumpor som liksom jag inte lyckats hitta sin andra hälft... och sminkbordet... alla dessa pennor och askar och parfymer som bara ligger helt i oordning... och alla örhängen, ringar och halsband... my god, till råga på det finns det en massa armband... tur att jag inte har några brosch!

Till de rätta beatsen blir allt ganska lätt!

Sen dansade jag som en galning i hela lägenheten, runt runt sprang jag som en galning och trodde att det var det som kallas modern fri dans!

Sen chattade jag lite med Irak, släkt och vänner där som beklagade sig över värmen, fasta månaden, bristen på el... ja, det gamla vanliga.

Kom just på att jag inte pratat med far idag... undrar om han är kvar i Nasseryia!

Måste ringa honom och höra hur det har gått med alla besökare...

Jag blev så himla glad idag när jag såg på nyheterna att EU parlamentet godkände den svenska kompromisslösningen gällande klimatpaketet. Nu var det första slaget om det europeiska klimatförbättringsarbetet! Efter allt jobb som Lena Ek, hennes medarbetare och självklart andra miljövänner i det europeiska parlanetet, så har man tagit det första steget i tusen mils resan mot minskade utsläpp, den verkliga förutsättningen för att klimatet ska sluta försämras.

Heja på er!

Jag kände sådan stolthet! På grund av flera anledningar:

1. Lena Ek är centerpartist

2. Hon är en kvinna i en mansdominerad verksamhet

3. Hon tog själv initiativet till klimatpaketet

4. Hon kämpar för miljön

5. och inte minst, hon är svensk. Det känns så bra att Sverige kan göra skillnad!

Så, till alla nej-sägare till EU: In your face! Sverige kan visst göra skillnad och Sverige, vårt land, kan göra mycket för världen!

Jag kunde då inte föreställa mig ett bättre sätt att fira Centerkvinnornas 75 års jubileum!

 

Wow, vilken inspirerande dag det var! Så mycket viljestyrka, så mycket gemensam historia, sån djupt gående tro på varje människas lika värde, sån övertygelse om vikten av den personliga friheten. Och självklart en orubblig tro på kvinnans förmåga att själv styra över sitt eget liv!

 

För många i Sverige kan det tyckas självklart att kvinnan är jämställd med mannen. Men så har det inte alltid varit och så är det inte helt och hållet verken här hemma i Sverige eller i resten av världen. En sak är säker, Centerkvinnorna har varit med om skapat dagens jämställda Sverige.

 

Jag fick lära mig på Hjältinnedagen att det var Torbjörn Fälldin som första statsminister som anställt en kvinnlig minister i sin regering.

Fortsätter sen, nu ska jag till ABF-huset och prata tortyr… alltså MOT tortyr!

 

I tisdags kom Carl Bildt till Riksdagen för att informera om sitt arbete och Sveriges ställningstaganden i det europeiska samarbetet vad gäller Rysslands attacker mot Georgien. Toppmötet hade ägt rum en dag innan och Sverige hade ett väldigt tydligt ställningstagande. Sverige hade med skarp ton kritiserat Ryssland och drivit å det bestämdaste krav på reaktioner från europeiskt håll. Samtidigt som Sverige inte alls vill gå denna väg ensam utan betonade vikten av europeisk sammanhållen och enad politik. Carl Bildt visade hela Europa och världen för den delen att ett litet land som Sverige faktiskt kan bana vägen för det internationella samfundet kan faktiskt påverka, kan reagera och att det faktiskt spelar roll vad vi tycker. Äntligen när Sverige vågar visa vägen, tar på sig ledartröjan och höja sin röst mot det som är orätt, kritiseras man för att man har för hög svansföring! Jag finner det ytterst besynnerligt! Leif Pagrotsky pratade på i kammaren som bara den om att det verkar som om Sverige överreagerat, haft för skarp ton. Han menar vidare på att man inte borde ha haft så hög röst i EU i denna fråga. Varför tycker jag att det är så konstigt?

1 Äntligen börjar Sverige våga visa fötterna i en mycket viktig fråga – då blir man slagen på fingrarna för att man reagerar på det som är orätt;

2 Det är ett övergrepp mot en självständig och suverän stat, civila har blivit offer för de ryska attackerna. Attackerna saknar all grund i både internationell och folkrätt. För att inte tala om att militära attacker liksom går stick i säv med demokratins principer – men då blir man slagen på fingrarna igen av de som man tycker ju bör försvara friheten och demokratin i främsta hand, riksdagsledamöter. Jag finner det besynnerligt att just ledamöter från socialdemokraternas block som tycker att man inte bör reagera så högljutt, handlar det om den gamla längtan till Ryssland – kommunismens vagga? Kanske har det mer med generationsklyftan inom socialdemokratin med gamla socialdemokrater som inte insett ännu att Sovjet har faktiskt fallit och att Den Ryska Federationen dödar nu förtiden alla som kommer i vägen för dess ledare, har inget emot att attackera ett annat land och döda dess civila befolkning?

3 Man får tydligen reagera, men då ska man gömma sig bakom någon större! Man ska inte höras själv, utan man får använda sig av andras röst! Palme vänder sig säkert många gånger om i graven när han hör socialdemokrater säga till Sverige utrikesminister att man inte ska ha så skarp ton! Carl Bildt visar, tycker jag i alla fall, att han är hela Sveriges utrikesminister, inte enbart moderaternas eller alliansen. Den svenska utrikespolitiken har sina gestalter, sina hjältar, Dag Hammarsköld, Folke Bernadotte, Olof Palme. Sverige har alltid reagerat, väldigt starkt, på det som är orätt i världen. Varför ska vi bryta detta nu? Varför ska inte Carl Bildt få agera lika starkt som sina föregångare?

Jag känner en trygghet i Carl Bildts reaktion. Det innebär att Sverige kommer att reagera lika starkt när orätt sker i Irak, om till exempel den iranska regimen skulle attacker Irak, då vet jag att Sverige genom sitt UD kommer att å det skarpaste att reagera mot Iran. Det är en trygghet, som jag inte vill byta ut mot bristen på självförtroende och tron att man inte spelar roll. Det är fel! Sverige spelar faktiskt roll!

Länk till riksdagens protokoll:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2007/08:139 

Så himla roligt! Imorgon börjar Bagdad Café i Tensta bibliotek! Det är en årligt återkommande festival som handlar om poesi från hela världen helt enkelt! Alltså, det handlar om de vackraste orden människor från hela världen kan komma på. Dessutom är det musik från Irak, Grekland, Iran med fler. Det kommer att bli jättespännande!

Anledningen till att skriver om denna festival är väldigt enkel, det är bara en anledning faktiskt, inte fler. Det handlar om den man som tog detta poetiska initiativ. En man som såg behovet av att samla vackra ord från hela världen i Sverige. Jasim Muhammed, poet, irakier, bosatt i Uppsala.

För mer än 9 år sen kände han på sig att vi behöver mötas, poesivis, människor emellan. Han satsade hårt, lät sig inte nedslås av byråkratins långrandiga men och måsten. Han lät sig inte nedslås heller av andra avundsjuka människors onda baktalande. Han bestämde sig, arbetade stenhårt, länge, LYCKADES!

Jag lyfter på min hatt, inte en gång, utan både och tre gånger! Inte bara att Jasim lyckades, utan för att han har visat att en människa, en individ kan göra skillnad- kan förändra! Det behöver vi i Mellanmjölkslandet, där vi alla är ett kollektiv, där vi blir stämplade för vad som finns utanpå! Inte vad vi väljer att vara!

 Kom gärna dit och få dig en bit av världens vackra ord och musik, samlat i Tensta bibliotek!

HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN!

Poesifestivalen

Bagdad Café 2008

4- 7 september, Tensta Träff- Hagstråket 13Med Svenska och internationella poeterTorsdag den 4 september13.00 Ett seminarium om poesiöversättning från arabiska till svenska med workshop18.00 David Vikgren läser ur sin nya diktsamling InomhuslektionenÅsa Maria Kraft, Eva Ström, , Arne Johnsson och Magnus William-OlssonMusik: Alaa Majeed, oud och fl öjt. Cecilia Österhom, Nyckelharpa.Fredag den 5 september13.00 Ett seminarium om översättning från svenska till arabiska med workshop18.00 Jan Henrik Swahn läser ur sin nya roman Manolis Mopeder,författarens andra roman om den grekiska ön Samos.Poesi: Ghayath Madhoun, Palestina- Syrien, Khaled Soliman, Palestina- Syrien,Fatiha Morchid, Marocko, Ahmed Mushatet, IrakMusik: Persisk sufi musik med Amin Mirshahi, Hassan Moghaddam och Moshtagh FayzYabi.Ala Majeed, oudLördag den 6 september11.00-13.00 (Tensta Bibliotek)Svenska barnböcker översatta till andra språk bl.a prsiska, kurdiska och arabiska.3-6 år.I samarbete med Tensta Bibliotek16.00 Poesi och musik:Poesi: Katarina Frostenson, Faraj Bayrakdar, Erik Bergqvist, Robab MohebMarie Lundquist, Ann Hallström, Lars Mikael RaattamaaJenny Tunedal, Selwa Guli, Lars Häger, Johan Nordbeck, Li LiMusik: Från Sapfo till våra dagar, Grekisk tonsatt poesi och sånger från Medelhavet:Maria Zottele sång, Georgios Anastasiadis gitarr och Stavros Genaridis bouzouki.Cecilia Österholm, Nyckelharpa. Ala Majid arabisk luta.Söndag den 7 september16.00 Arabiska Teatern spelar ”Zamel i Sverige” en irakisk musikalisk teaterArrangeras av Kulturföreningen Bagdad Café i samarbete med Tensta Träff förening,Tensta Marknad, Irakiska Författarförbundet- SverigeMed Stöd från Svenska Akademien, Statens Kulturråd, ABF Västerort, Stockholms

Kulturförvaltning och Svenska Institutet

Imorgon åker min mor och mina små syskon, Majid och Isabell, till London. Åter igen kommer jag att komma till en tom lägenhet.

Det bästa med att komma hem har alltid varit dessa små vuxna. Så fort jag kommer innanför dörren så springer de båda två mot mig och överöser mig med kramar och pussar. Då släpper alla bekymmer tag om både mina axlar och mage! Livet brukar kännas lättare då! Deras obekymrade skratt, bus och jobbiga påhitt gör kvällen både jobbig och kul... för det mesta kul.

Jag köpte med mig lite kläder till dem så att de har en bit av Sverige med sig i vintermörkret på Londons gator, de har haft kläderna på sig hela kvällen, till och med vantarna, mössan, halsdukarna, jackorna.. .allt på inomhus!

Isabell och Majid har varit lite tjuriga, de vill egentligen inte åka, de tycker att Tumba är mycket mer kul än vad London kan nånsin bli. Ja, allt är ju relativt och alla perspketiv är ju individuella.

Ikväll är det första kvällen innan fastamånaden ramadan, mamma har förberett kvällsmat så att hon kan vakna mitt i natten och smaska på nåt gott innan fasttiden träder in i och med gryningen. Det känns i luften att nåt är på g, alla ler liksom. Även om det är en svår månad som kommer, fastan är ju lite längre här än vad den är i Mellanöstern eftersom dagarna här är så långa, men det känns på ställen som Alby eller Tumba att något håller på att hända, människorna liksom väntar på nyfödsel. Det är en jättehärlig känsla. Även de som inte är religiösa myser när de ser mammor gå med 4-5 barn och händerna fulla av matkassar. Jo, jag vet att detta är en alltför generaliserande bild och kanske till och med fördomsfull, men lite så är det faktiskt. Det ska finnas dadlar, soppa pch yoghurt, det är tre måsten vid matbordet när Ramadan infinner sig. Det skulle ha varit gott med lite fikon men det är en alldeles för dyr lyx i Sverige, när jag lämnade Bagdad för 3 veckor sen kostade ett kilo fikon typ 8 spänn, här får man köpa två st fikon för 10 spänn... det är skillnad det. Men man kanske kan rättfärdiga det höga fikonpriset med att det har varit 300 års fred i Sverige, medan Irak har haft krig som avlöst varandra? Jag vet inte!

I alla fall, jag vill passa på och önska alla troende i världen en välsignad Ramadan och må denna heliga månad bringa med sig både freden på jorden och fred för själen!

Slutligen, mina kära småttingar, jag kommer att sakna er så, speciellt på morgonen när jag brukar vara på dåligt humör och ni bråkar om vem som ska få gå på toa först, bara för att den som kommer in först tar sig en tupplur på toastolen! Jag kommer att sakna er vid matbordet, nu kommer jag väl att käka middag vid tv:en igen, istället för att sitta med er alla och tjata om inga armbågar på matbordet... Gud, vad jag gör livet svårt för er med detta tjat! vad ska det spela för roll om man har hakan eller armbågarna på matbordet? Men men... jag inbillar mig att ni kommer att tacka oss nån dag när ni sitter på nån fin middag och ni vet hur man uppför sig... kanske kommer ni att tycka att vårt tjat var ändå till nån nytta!?! Vem vet?

Många pussar på er gulliga kinder

Många stora björnkramar

Er stora syster :-)