Febrig, halvrisig, lite flumsig, faktiskt ganska slut på grund av min hemska influensa, efter 3 heldagar hemma utan att satt foten utanför lägenheten, tänker jag på hälsans välsignelse.

Tänk på hur lite vi tänker på att vi är friska?

Det är först när man är sjuk, börjar man tänka på hur bra man mår när man är frisk.

Är inte det lite synd?

Att missa massor av saker som är bra under ens vardag, tills man missar dem och inser hur viktiga dem är - oavsett hur små de är!

Jag menar, hälsa är så himla viktigt, varför gläds man inte åt den medan den är på topp?

Det är nog en tanke för mig, uppskatta saker som är "vardagliga" - innan de försvinner!

Irakier är verkligen på det klara med att USA kommer att sköta om sina intressen, vare sig det handlar om en demokratisk eller republikansk president. USA har nämnligen den imagen i Irak och i hela Mellanöstern.

Lite kul är det att man i Irak har en förening för den svarta befolkningen och som hade en fest för Obamas installation som president. Det finns inget motsvarande i nåt annat land i Mellanöstern. Föreningen hade uppmanat den irakiska regeringen att ta efter USA och sluta diskriminera de irakier med mörkare hy. Jag måste då få säga att jag blir så stolt över Irak! Inte för det faktum att man diskriminerar olika grupper, men för det faktum att människor orkar mobilisera sig och engagera sig, trots det hårda och osäkra livet.

De politiska partierna har haft olika ingångar till den amerikanska 44:e presidenten. Men en sak är lika för alla fraktioner, förutom möjligtvis kurderna som inte har uttalat med samma kraft den åsikten att om Obama ska prioritera något som nytillsatt president, så är det konflikten mellan Israel och Palestina med stark hänvisning till de senaste anfallen mot Gazas civila befolkning. Så viktig är denna konflikt i Mellanöstern, att även irakiska politiker som ändå lever under och levt de senaste 6 åren under ständigt terrorvåld, kan tänka sig bortprioritera sina egna politiska intressen. Detta trots att Hamas ledaren Ismail Hanieh uttalade sig under andra dagen av anfallen mot Gaza att för honom är inte Gazas befolkningens liv mer värda än martyren Saddam! Undrar när arabvärlden kommer att fatta att diktatorn inte var nåt att hänga i julgran! Men det gör ju inte att civilbefolkningen i Gaza drabbas mindre! Gazas befolkning och Hamas är två skilda saker, tycker jag.

De sunni muslimska partierna menar på att det är bra med nytt sätt att agera i Irak och att de hoppas på att Obama ska rätta till de misstag som begåtts av förra administrationen. Det största misstaget enligt dem är förra amerikanska administrationen stötte olika partier och personer, snarare än statliga institutioner. Lite kul att komma från dem, som hela tiden kör med skrämselpropaganda att shia muslimer influerade och stödda av Iran kommer att döda alla sunni muslimer och därför måste sunni muslimer ha posten som talesman i parlamentet och försvarsminister.

De shia muslimiska partierna utgår helt från sina regeringsposter och menar på att Irak är visst redo att själva rå över landet, både politiskt och militärt. Vidare påminner de olika shia muslimiska partierna hela tiden om det som kallas ansvarsfullt tillbakadragande. Jag tolkar det som ett tillbakadragande som sträcker sig över de lovade 16 månaderna. Så även om man vill gärna verka duktig på att sitta i regering, så är man rätt så orolig för sunni muslimerna och gamla baathister.

Kurderna har hela tiden sagt att de är USA:s främsta allierade i Irak, så de är alltid lika positiva. Men att de menar på att om kurderna inte säkerställer sina intressen så bör inte USA dra sig tillbaka, med all rätta tycker jag och trots Barzanis befängda uttalanden om separation från staten Irak om Kirkouk inte tillfaller kurdernas andel. Jag hade hoppats på större helikopterperspektiv av presidenten i irakiska Kurdistan, men men jag har sagt det förr: det är samma totalitära mentalitet som råder i alla folkgruppers ledning i Irak. Förra diktatorn har utplånat möjligheten till tolerans. Jag ser det som en möjlig utgång för Kurdistan i framtiden, vill kurderna ha egen stat då ska de få ha det. Men jag hoppas innerligt att man får en annan ledning, eftersom mentaliteten är densamma!

De sekulära krafterna intar något så där försiktig optimism. Nånstans vet man att den amerikanska utrikespolitiken inte ändras med presidenterna men menar på att Obama måste se till att den konsensus demokrati som råder i Irak idag ändras till majoritetsdemokrati och att krafterna riktas på statsbildning och uppbyggnad av institutioner.

Jag tror att alla har rätt på sitt sätt! Men mitt sätt säger att ett tillbakadragande på 16 månader är en ren logistisk omöjlighet för att inte tala om ett politiskt självmord. Det sista Obama vill ha på halsen är bilden av svagt USA som inte håller sina löften för att de inte pallar helt enkelt.

Vad jag skrattade ikväll när jag tittade på nyheterna på Svt då man pratade med BBC:s Mellanöstern chefsanalytiker Majdi Abdulah, intervjun skedde på svenska! Majdi satt i en studio i Kairo och reflekterade över förväntningarna i Mellanöstern efter Obamas installationstal for the nation.

Jag undrar varför Majdi jobbar för BBC och inte för Svt?

Journalistkåren och journalistyrket jämte med kulturrelaterade yrken tycker är bland de svårare yrken att slå igenom som ny svensk. Många av talangarna hinner försvinna till andra länder eftersom det är inte många som pallar med att överbevisa sin kompetens hela tiden för att duga. Men Majdi dög tydligen åt BBC men inte åt Svt!

Jag menar på inget sätt att de duktiga medarbetarna på svt är på något sätt främlingsfientliga, men kanske bör ledningen ta olika människors kompetens på riktigt. Och nej, det räcker inte med Halal tv!

Det gäller också för många av de statliga verken, förutom Migrationsverket, men det tog ju sin lilla tid!

Jag tycker bara att det är sånt spill av komptens.

Jag tror av även etniskt svenskar som tjänstgjort vid utlandsposteringar som tex i Afghanistan, blir förbisedda.

Som sagt, världen håller på att bli allt mindre, vi behöver all kompetens som gör Sverige till ett konkurrenskraftigt land och nation!

Äntligen har min själ landat på Arlanda och tagit sig ut till Botkyrka. Det tog mer än en vecka för min själ att landa hemma i Sverige igen.

Det börjar bli svårare med omställningen märker jag. Jag undrar lite smått om det har med åldern att göra eller är det bara så att jag var mer flexibel? har jag blivit fyrkantig, undrar jag med skräck i hjärtat?

Det har varit en otroligt intressant resa den här gången. I och för sig är alla resor till Irak mycket intressanta. Men den här gången var det väldigt annorlunda.

Jag var mycket friare i min rörelse, man krävde inte att jag ska ha eskort- vakter- med mig överallt jag gick. Vakter brukar inte vara bra att ha om man ska på ett seminarium till exempel. Jag kunde ta taxi, gå på restauranger, dricka färskt pressad juice och äta falafel i gatuköket. Undrar om flugorna som snurrade överallt gjorde falafeln extra god?

Tänk vad lite säkerhet kan göra med ett krigshärjat folk? Människorna log ärliga leenden faktiskt! Barnen var inte rädda för polisen. Irakiska och amerikanska soldater var rent av vänliga och pekade inte med sina k-pistar mot befolkningen.

Men de privata säkerhetsföretagen är fortfarande överhypade, nitiska, rädda.

Många intressanta möten blev det, speciellt med ungdomsparlamentet. Irakiska ungdomar har tagit jättekliv framåt i sina debatter.

valen för de lokala myndigheterna är en rätt så intressant historia. Säller får man nån info från hemsidan och allt måste skötas manuellt, det går liksom inte att förlita sig på nätet. Helt vansinnigt om man frågar mig eftersom valkommission är inte den enklaste myndigheten att komma till.

Men affischer fanns överallt. Olika slogans. Många av dem väldigt traditionella. Svåra att tro på. Många ministrar använder sig av sin position för att kampanja vilket är enligt lag förbjudet. Några av våra kandidater hanmnade på polisstationen för att de hängde upp affischer, vi var tvungna att åka till polisstationen och hämta ut dem. I handen hade vi en beviiljad ansökan om att få hänga upp affischer i bagdad. Efter många om och men fick vi ut dem.

Ja, det var en underbart härlig resa till Irak- igen!