Vad jag skrattade ikväll när jag tittade på nyheterna på Svt då man pratade med BBC:s Mellanöstern chefsanalytiker Majdi Abdulah, intervjun skedde på svenska! Majdi satt i en studio i Kairo och reflekterade över förväntningarna i Mellanöstern efter Obamas installationstal for the nation.

Jag undrar varför Majdi jobbar för BBC och inte för Svt?

Journalistkåren och journalistyrket jämte med kulturrelaterade yrken tycker är bland de svårare yrken att slå igenom som ny svensk. Många av talangarna hinner försvinna till andra länder eftersom det är inte många som pallar med att överbevisa sin kompetens hela tiden för att duga. Men Majdi dög tydligen åt BBC men inte åt Svt!

Jag menar på inget sätt att de duktiga medarbetarna på svt är på något sätt främlingsfientliga, men kanske bör ledningen ta olika människors kompetens på riktigt. Och nej, det räcker inte med Halal tv!

Det gäller också för många av de statliga verken, förutom Migrationsverket, men det tog ju sin lilla tid!

Jag tycker bara att det är sånt spill av komptens.

Jag tror av även etniskt svenskar som tjänstgjort vid utlandsposteringar som tex i Afghanistan, blir förbisedda.

Som sagt, världen håller på att bli allt mindre, vi behöver all kompetens som gör Sverige till ett konkurrenskraftigt land och nation!

Äntligen har min själ landat på Arlanda och tagit sig ut till Botkyrka. Det tog mer än en vecka för min själ att landa hemma i Sverige igen.

Det börjar bli svårare med omställningen märker jag. Jag undrar lite smått om det har med åldern att göra eller är det bara så att jag var mer flexibel? har jag blivit fyrkantig, undrar jag med skräck i hjärtat?

Det har varit en otroligt intressant resa den här gången. I och för sig är alla resor till Irak mycket intressanta. Men den här gången var det väldigt annorlunda.

Jag var mycket friare i min rörelse, man krävde inte att jag ska ha eskort- vakter- med mig överallt jag gick. Vakter brukar inte vara bra att ha om man ska på ett seminarium till exempel. Jag kunde ta taxi, gå på restauranger, dricka färskt pressad juice och äta falafel i gatuköket. Undrar om flugorna som snurrade överallt gjorde falafeln extra god?

Tänk vad lite säkerhet kan göra med ett krigshärjat folk? Människorna log ärliga leenden faktiskt! Barnen var inte rädda för polisen. Irakiska och amerikanska soldater var rent av vänliga och pekade inte med sina k-pistar mot befolkningen.

Men de privata säkerhetsföretagen är fortfarande överhypade, nitiska, rädda.

Många intressanta möten blev det, speciellt med ungdomsparlamentet. Irakiska ungdomar har tagit jättekliv framåt i sina debatter.

valen för de lokala myndigheterna är en rätt så intressant historia. Säller får man nån info från hemsidan och allt måste skötas manuellt, det går liksom inte att förlita sig på nätet. Helt vansinnigt om man frågar mig eftersom valkommission är inte den enklaste myndigheten att komma till.

Men affischer fanns överallt. Olika slogans. Många av dem väldigt traditionella. Svåra att tro på. Många ministrar använder sig av sin position för att kampanja vilket är enligt lag förbjudet. Några av våra kandidater hanmnade på polisstationen för att de hängde upp affischer, vi var tvungna att åka till polisstationen och hämta ut dem. I handen hade vi en beviiljad ansökan om att få hänga upp affischer i bagdad. Efter många om och men fick vi ut dem.

Ja, det var en underbart härlig resa till Irak- igen!

är inte alldeles enkelt idag, kan till och med tänkas vara det mest otacksamma jobbbet!

Traditionellt sett har kvinnorna i Mellanöstern alltid varit de som ansvarat för barnuppfostran, för fmailjelivet i hemmet, för att livet ska gå ihop, för barnens skolgång, för deras sociala utveckling i form av äktenskap med mera.

Idagens Irak har mammorna ett oerhört svårt jobb.

De krav som ställs är väldigt höga. De möjligheter som erbjuds är oerhört små.

En mamma förväntas idag i Irak både sköta hem, barn, make, elektricitet, vatten, förvärvsarbete, släkt med mera.

Det är inte enkelt på grund av alla kriser som finns i dagens Irak.

Strömmen bryts med jämna mellanrum, vatten antingen sinar i vattenkranen eller översvämmar gatorna vid minsta antydan till regn. För att kunna dricka vattnet måste det kokas.

Det är tur att idag är det lite kallare så man behöver inte kyla verkan vattnet eller luften, därför behöver man inte elen i lika hög grad.

Men det som är jobbigast tycker jag är nog barnuppfostran.

Mammor måste varje dag släppa iväg sina barn till skolan, mammorna följer med sina barn till skolan, mammorna hämtar barnen från skolan. Barnen kan vara  unga vuxna eller äldre ogifta kvinnor i 30 års åldern. Mammorna måste följa dem till jobbet och sen hämta. Speciellt de som jobbar i de områden som varit mest utsatta för våldsdåd.

Mammorna hålls även ansvariga för barnens säkerhet, händer det nåt så är det mamman man skyller först på.

Samtidigt är kvinnan utsatt när det gäller det juridiska. Mannen är tillåten att gifta om sig med fler kvinnor utan att behöva tillfråga sin första fru vilket händer rätt så ofta. Så en mamma kan förutom alla dessa svårigheter i det vanliga livet även bli av med 50 % av sina rättigheter i och med att mannen gifter om sig med en andra fru.

Lagen skyddar inte de kvinnorna, lagen säger vidare att varje familj kan vända sig till en speciell religiöst lärd för att skilja i de civila rättsliga ärenden. Varje lärd kan döma på sitt egna sätt vilket splittar den irakiska familjen åt.

Självklart är den irakiska kvinnan mycket stark och kan uträtta mycket, men det är inte sagt därmed att det räcker med det individuella. Staten måste också tillsätta speciella åtgärder för att göra livet uthärdigt för alla irakiska medborgare. Först av allt är det säkerheten. För det andra är det den sociala tryggheten. För det tredje är det åtgärder mot korruptionen.

Listan kan göras mycket längre, men dessa är det viktigaste tre som staten måste verkligen påbörja ett arbete med.

Jättekul!

Det är så otroligt mycket som händer i Irak just nu, det är inte sant!

Valkommissionen kommer ut med regler varannan sekund, regler om vilka kandidat krav som finns på typ utbildning, bakgrund, typ av dokument som ska framläggas för att bevisa att du är du, deadline ändras, regler för hur röster kommer att räknas ändras med mera med mera...

Vår kontaktperson gentemot valkommissionen börjar bli schizofren och alla klagar på stackarn. Däremot är det inte många som är beredda att hjälpa. Påminner liksom lite om Sverige och de som röstade på sd.... vill inte vara med och påverka men är beredda att klaga! :-) förlåt kunde inte riktigt låta bli!!!

Det politiska läget är lite spänt, det är en spänd förväntan. Jag var ute igår och kampanjade, det var så himla roligt att se att alla människor ute leende utan dessa misstänksamma blickar som var så typiska för den föregångna tiden. Unga killar och tjejer som log, som såg framåt.

De var så hungriga på information. De hade så många frågor, så många undran...

Det kändes så oerhört givande att prata demokrati, men människor som ville lära sig mera.

Vad kan ni göra för oss? Vad är det för skillnad mellan er och de andra? Det var det mest förekommande frågorna.

Ja, vad är det för skillnad? Det fick vi med oss i hemläxa, hur särskljer man sig från de andra? Det räcker tydligen inte att säga att man är liberal. Annat måste också finnas med.

Nu måste jag springa, har en grupp ungdomar som vi ska prata liberala värderingar med. Ungdomsparlament nästa!

Undrar om jag hinner äta lunch idag......hmm

Jag har nu varit i Bagdad i några dagar, 3 för att vara med exakt.

Har tänkt en hel del på sd i Sverige.

Har funderat, utifrån min långa resa från den syriska gränsen till den irakiska och den ännu längre resan in till Bagdad, på hur kan det komma sig att människor nånstans längs livets krokiga stigar förlorar tron på allas lika värde.

Jag åkte förbi platser där man hängt svrta flaggor, en symbol för att Al-Qaida medlemmar halshuggit någon på just denna plats. Vi körde förbi brända bilar som varit föremål för minor, bilar som haft intet anande passagerare, kanske fmailjer som flytt våldet i Irak till grannen syrien...

Jag tänkte på Sverige.

Jag tänkte på alla barn som vaknar hemma i Sverige varje morgon för att gå i skolan.

Jag såg framför mig hur ungdomar fixade sig inför lördagens fest, glada och ivriga rop för att möta Stockholms natten.

Jag tänkte på hur föräldrarsföräldrar sökte efter julklappar till barnbarnen och gick runt i julmyllret av människor där doften av glögg och brända mandlar (mina favoriter) spred sig behagligt och sökte sig till alla hörn.

Jag tänkte på alla stundeter, som just klarat av sista tentan för den här terminen, som drar en lättnadens suck. Snart ska de hem och bli ompysslade och få i sig riktig mat.

Jag tänkte på de killar som stod utanför Riksdagens hus för 3 lördagar sen, klädda i svart, rakade huvuden, uppställda som i militär parad. Vad var det som gick snett, kom jag att tänka på? Varför är dessa killar, som har hela sina liv framför sig, unga människor som kan bli precis vad de vill, vad hände?

Varför har sd inte kunnat framlägga någon konkret politik om hur de tänker förbättra Sverige och ändå lyssnar människor på dem? Det är ju inte troligt att alla Sveriges problem löser sig själva så fort vi stänger våra gränser. Vad tänker sd göra åt problemen med mobbing i skolan? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt de fattiga pensionärerna? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt finanskrisen? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt det faktum att klimatet försämras? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt de svätlande barnen i Afrika? Lägga ner vår biståndsverksamhet?

Om det är det som är svaret, är inte det väl enkelt i sådana fall?

Jag tänkte på Sverige när jag såg hur rädslan, hur hatet förblindat människor runt om i världen och drivit oss till att stänga ute varandra, att förfölja varandra. Hur stort är avståndet från att inte acceptera varandra, från att ställa krav på varandras svenskhet, till att börja förfölja varandra? Att börja klassa människor utifrån vem som är mer svensk än nån annan? Överhuvudtaget, varför ska nån som är född av svenska föräldrar, ska ha mer rättigheter än nån annan?

Jag vet inte...

Det enda jag vet att en sådan klassificering är oerhört fel!

Nä, nu är jag så upprörd! Även om jag är positiv för ett turkiskt medlemskap! Men det som händer nu i Turkiet i och med rättegången den 19-12-2008 får faktiskt inte förekomma i en demokrati. Enligt Köpenhamnskriterierna har Turkiet åtagit sig att skydda sina minoriteter, införa demokrati, mänskliga rättigheter och individuella friheter skall respekteras. Detta har Turkiet under flera år och under flera händelser misslyckats att göra.

Jag har hela tiden varit positiv till ett turkiskt EU-medlemskap. jag har helt hållit med Centerparitets linje och den valplattform som ligger till grund för partiets kommande EU-mandat(3 st). Jag har sett på utvidningspolitikens transformativa värde mot demokrati som är utomordentligt demokratiseringsverktyg. Även om med vissa länder skyndade man alldeles för mycket med  men ändå, det har visat på väldigt positiva resultat.

Men Turkiet gör det inte lätt för någon som sätter människors lika värde, demokrati, implimintering av de mänskliga rättigheterna, frihet, öppenhet - ja, det blir inte lätt!

inte i hanteringen av kurdernas situation i landet. inte hellr när det gäller den kristna minoritetens situation heller.

Idag fick jag förmånen att träffa en delegation med representanter för olika kristna grupper från Mellanöstern och Turkiet, men framför allt Turkiet. Samtalet handlade om den stundande rättegången mot ett kloster i Midyat i Turkiet. Ett kloster som byggdes 397 e.k och de tillhörande landområden står som föremål för en konflikt som de lokala byherrarna gör anspråk på. många falska och helt irrelevanta argument framförs och den turkiska staten har accepterat detta.

Det är ingen hemlighet att dessa byherrar används i Turkiets bekämpning av PKK, byherrarna själva är kurder. Så man låter den etniska gruppen slåss mot varandra. Istället för att göra det enda rätta: att behandla alla lika, att kurder, kristna, kaukaser, ja u name it, lever sida vid sida och åtnjuter sina fulla rättigheter, så väl mänskliga som sociala, kulturella, politiska, ekonomiska, religiösa mm.

Jag tycker att det är väldigt positivt att Centerpartiets Kerstin Lundgren åker ner till Tukriet och bevakar rättegången på nära håll.

Fler politiker borde också åka ner!

Sen tycker jag att Carl Bildt kan göra sig mödan och ta och ringa sin motsvarighet i Turkiet och tala om att Sverige inte accepterar en sådan behandling av olika grupper.

På söndag hålls en demonstration i Södertälje. Jag vill uppmana alla ni som läser denna blogg att delta och visa ert stöd. Inte för att det handlar om kristna, turkar, kurder, muslimer eller what ever. Men att utsätta en folkgrupp för en sådan rättegång, klostret symboloserar ändå denna folkgrupp, och resultatet av rättegången kan få oanade konsekvenser i form av praxis i andra ärenden, så att man godtyckligt kan förvärva sig större landområden.

En uppmaning till Turkiet: ett land kan aldrig uppnå sin högsta potential om inte ens befolkning känner sig skyddade av den statliga makten och att rättigheterna tillkommer varje medborgare oavsett religion, etnisk tillhörighet, språk, färg, sexuell läggning. Det är så man lyckats skapa en fungerande demokrati i t.ex Sverige även om vi har mycket kvar att göra. Turkiets politik påminner skrämmande mycket om den nationalistiska propagandan som sd kör med i Sverige. Så, se upp kära svenska medborgare! Stödjer man sd är utgången given: ett system för förtrycker! Precis sin i Turkiet!

Ursäkta stavfelen men jag är rätt så upprörd!

God natt!

Jäpp, det är det när världen jag har vaknat till!

Detta är ju vansinne! Eller är denna skillnad mellan världarna helt normal?

Ska verkligen livet bavra fortsätta, med Nobelpristagarna, medan ungdomar i Grekland är ute och visar sin ilska?  I och för sig, man kan man göra hemma i Sverige för de grekiska ungdomarna?

Jag kom att tänka på ungdomar i Paris som också vara ute och visade sin ilska... det enda skillnaden mellan det  som händer i Grekland och Paris är nog att världen betraktade ungdomarna i Paris som andra klassens ungdomar med arbetslösa föräldrar och med islam som religion, ungdomar från förorten!
Medan ungdomarna i Grekland kan inte sättas under denna etikett! Det är "vanliga" grekiska ungdomar. Vilket även ungdomarna i Paris var, tycker jag!

Stå på er ungdomar! Även om vi i Sverige låtsas att ni inte finns, så finns det vi som bryr oss och tycker att det politiska etablesemanget har fel när de systematiskt neglegerar ungas åsikter.

Nu höjs a-kassan... nu kan väl sossarna sova lite bättre om nätterna... man får lite av sitt bidrags-politiska-beroende tillfredsställt!

moderaterna kommer väl inte att kunna sova istället....

Jag är absolut inte för våld, inte på något sätt, under inga villkor!

Det mänskliga livet är absolut det första vi är skyldiga att skydda. Punkt! Inga men!

 

Våld som politisk form är inte heller acceptabelt.

Dödsskjutningen kan på intet sätt rättfärdigas. Jag vill här framföra min djupaste beklagan till pojkens familj.

 

Samtidigt som jag känner en spänning i kroppen.

Ja, det känns spännande med de händelser som pågår i dags läget i Grekland eftersom de visar på att ungdomsrörelsen är fortfarande levande i Europa. Att ungdomar bryr sig och att de har både modet och styrkan att säga ifrån när fel begås, när kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker, när de folkvalda inte längre lyssnar.

 Jag tror att EU kan göra mycket för att bättra ungdomars situation i Europa. Det behövs bland annat riktade insatser för att ungdomar i Europa ska kunna aktivare ta del av den politiska processen till exempel. Vidare skulle ungdomar ha en egen ambassadör i Kommissionen som bevakar politiska frågor utifrån ett ungdomsperspektiv. Man kan även göra det lättare att plugga i EU utan att för den delen behöva förlora ett år. Ja, det finns ett och annat man skulle kunna göra på EU:nivå.  

Demokrati är en process. Den måste ständigt återerövras. Inget får tas för givet.

Därför är det så himla viktigt att vi nyttjar vår rätt att rösta, därför är det så viktigt med politiskt engagemang.  Det åligger den yngre generationen ett särskilt ansvar, även om det inte är alltid rätt med dagens politiska strukturer.

 

Jag tycker att händelserna i Grekland, de politiska ungdomsförbundens arbete hemma i Sverige, jag kan här enbart utgå från CUF, är värt att noteras. Därför tycker jag också att Ungdomsstyrelsen bör se över sina regler om finansiering av de politiska ungdomsförbunden. Att underlätta för ungdomsförbunden i deras arbete skulle vara samhällets signal på att de är välkomna i samhällets debatt. Det skulle sända signalen om att engagemang lönar sig. Än viktigare är att visa genom ökat stöd till de politiska och andra ungdomsförbunden att det går att få till förändringar utan att behöva genomföra en statskupp eller ta till våld.

 

Jag ser en stark koppling mellan statens stöd till ungdomsrörelsen generellt ,vilket borde vara självklart, och ungdomars vilja att engagera sig. Ungdomar vill engagera sig, ett är säkert. Det återstår att se om staten tillåter detta engagemang, om etablerade politiker tänker lyssna. Annars, blir det väl som i Grekland – ungdomar tar saker i egna händer.