Nu är det offentligt!

Jag står som 3:ea på Centerpartiets EU-lista!

Vilken heder! Den stolthet och den glädje jag känner över valberedningens förslag är oerhört stora.

Jag lyfter på hatten för valberedningens mod och insikt!

Mod för att de vågar just placera en Abir så högt på listan. Insikt för att politiken måste omfatta alla människor som lever i vårt Sverige.

Det ska bli så himla roligt att få kampanja och tillsammans med centerpartister och andra Europa-vänner och även motståndare över hela landet forma EU:s kommande politik.

Många tankar är det som far igenom mitt huvud när jag fick beskedet. Min första tanke gick till min avlidne farbror, Majid, som dödades av den diktatoriska regimen i Irak 1984 p.g.a hans kamp för friheten, mot diktaturen.

Farbror Majid, jag hoppas Du känner stolthet över mig, över mitt arbete, över mitt engagemang. Jag hoppas Du känner glädje över den människa jag har blivit. Jag vet att Du fanns där för mig under mina första år, Du tog hand om vår familj, betalade pappas skulder för att han var tvungen att fly, Du kunde inte gifta dig och skapa din egen familj p.g.a regimens förföljelse. Jag hoppas innerligt att Du vet att allt Du gjort för oss har påverkat mig och bidragit till vad vi är idag. Din ande kommer alltid att vila över mig och min familj. Din godhet, din varma själ, din förmåga att alltid se den lilla människan i de stora sammanhangen, din osjälviskhet kommer att vara min förebild! Det lovar jag!

Ok gott folk! Låt oss påbörja ett mycket intressant arbete med att få de 18(eller 19) som kommer att representera Sverige och dess mångfald i Europa!

Alla som vill hjälpa till är hjärtligt välkomna! Jag är idel öra!

Äntligen!

Jag blev så himla glad (upprörd på samma gång!) över den kraft och det mobilisering som föräldrarna till barnen i Rinkebyskolan har visat! Jag är glad över det faktum att människor boendes i de mest segregerade områdena börjar faktiskt säga ifrån! Miljonprogram områden med tillhörande faciliteter har länge varit neglegerade, spciellt under sosse styret.

Många stora ord, med Sahlin som integrationsminister, och väldigt väldigt lite göra.

Man lyckades på den tiden ta dit, t.ex Tensta en systembolagsbutik, men man satsade inte på fler lärare i skolan. Man gav allt fler restauranger alkoholtillstånd men samtidigt fanns det inte fler dagisplatser. KOnstiga prioriteteringar, eller hur?

Sen kom Husbadet till! Oj oj oj vilken glädje! Vilken tacksamhet vi invandrare skulle känna!

Förra regeringen förstod nog aldrig att om föräldrar ska ta sitt föräldraransvar fullt ut, vara med och finanisiera barnens skola genom att betala skatt t.ex krävdes det att man fick ett arbete. En chans att få komma in i samhället. Istället blev många förvisade till olika program och folk började gå emellen den ena arbetsmarkndsåtgärden efter den andra - UTAN att få en fast tjänst. Vilken trygghet skapas det i familjen då? Vad är det för signal man skickar dessa människor? Det är ok att komma hit till Sverige, titta på samhället utifrån, att det gemensamma klarar sig utan dem ändå?

Jag hoppas verkligen att Rinkebyföräldrarna förtsätter ställa krav, barnens bästa chans att lyckas i det svenska samhället är just en bra grundskola och högstadieskola. Att lära sig svenska, på riktigt! Även om jag älskar Rinkeby svenskan och jag skriker själv högt och tydligt: Länge lve mångfalden. Men tyvärr det räcker inte om man ska plugga vidare.

Jag hoppas innerligt att föräldrarna orkar att driva det här tills de ser resultat! Skolan kan aldrig bli bra utan föräldrarnas engagemang och stöd.

jag hoppas att eleverna, skolledningen och föräldrarna hittar former för att förbättra skolan. jag blev lite bitter när läste att lärarförbundet tyckte att Rinkebyskolan inte varit värd de fina priser de fått! Så dumt uttalande! Det HAR gjorts framsteg, men det finns mycket kvar att göra!

Så! HEJA Rinkebyföräldrar! Sluta inte att kräva era och era barns rätt: en BRA skola för alla Sveriges barn och elever!

Efter en vecka av möten och dialog är jag åter på palts hemma i Tumba. Vad skönt att få sova på sin egen kudde, jag måste lära mig att ta den med, får så ont i nacken av andra kuddar.

Under förra veckan så träffade jag en del gymnasieungdomar. Det var pirrigt i början eftersom de första ungdomarna jag träffade går på samma skola som jag själv gått. Detta var mitt första besök på Härnösands gymnasium sedan min student, för 12 år sen. Det var så himla mysigt för mig att få återvända. Jag vet inte hur de plågade studentrna kände det, men det tycktes mig vara så himla trevligt att få vara där.

Jag fick många tankevärda frågor. Bland annat hade ungdomarna en mycket klar uppfattning om att vi i Sverige inte ska tjäna på andra länders fattigdom. Det kom som svar på mn fråga om biståndet ska vara villkorat eller inte. De uttyckte det ganska enkelt men denna mening var klockren och hade essensen av vad biståndet bör handla om.

Träffade även en journalist från Ångermanlands tidningen, eller Tidningen Ångermanland. Ho nskrev en artikel utifirån vårt möte. Tittade på nätet på artikeln och såg att den hade flera kommenterar. Jag tycker att det är så himla kul att folk är intresserade och tar sig tid att tänka efter och uttrycka sin åsikt.

Äntligen börjar skattesänkningarna!

Utan att för den delen tunna ut på välfärdssystemet!

Jag har tyckt att vi betalat på tok för mycket i skatt. Jag tycker att vi borde bli fler som delar på den bördan. Ju fler som jobbar, desto lägre skatt behöver vi betala!

För många av oss innebär skattesänkningen kanske 250-700 kronor varje månad. Några kan skratta åt denna summa, men 250 spänn extra i plånboken per månad är väl bättre än att betala 250 extra varje månad i skatt? Då skulle ju förlusten bli 500 kr/mån!

Jag ser fram emot fler sådana skattesänkningar!

De som behöver stöd och hjälp - ska SJÄLVKLART få det, för att få ett värdigt liv utan att för den delen bli behandlade som otillräckliga. Även om man inte arbetar så är man väldigt värdefull! ALLA behövs!

Hmm... vad ska det bli för min första skattesänkning...? Kanske två tre böcker...? Tips på böcker som är värda att läsa i nuläget, anyone?

Kl. 23.12 anländer jag till Stockholms södra där det står på skyltarna att pendeltåget är ca. 5 min försenat. Ok, tycker jag, får lite längre tid att andas ut efter en snabb promenad från Gamla Stan.

Jag plockar fram mobilen och ringer en vän som inte mår så bra, så jag tänkte önska henne god natt. Tåget kommer och jag hoppar på. Jag börjar fundera på busslinje 736 som är den bussen från Tumba station till Storvreten med vilken jag skulle åka. En tanke om att inte hinna med den bussen kom att spöka i min hjärna men jag slog ifrån mig denna tanke eftersom SL så duktigt sagt upprepade gånger att bussarna är knutna till pendeltågstrafiken, så man brukar invänta 5 min på försenade tåg. Det har hänt mig flera gånger att jag suttit på bussen och den inte startat eftersom tåget varit försenat.

Klivet av tåget i Tumba station kl.23.47 och springer till bussen, tänkte att han/hon väntar nog på att folk ska komma till bussen, bussen stod faktiskt på busshållsplatsen när tåget anlädde.

Bussens tabelltid är 23.47 och bussen kör ifrån exakt på minuten, han/hon väntar inte  in de försenade tåget.

DÅLIGT!

Jag blev så himla arg! Andra bussar stod kvar, men inte min buss! Linje 736.

Såg bussen köra bort, ganska tom faktiskt, blev så himla förbannad på SL!

Snälla rara SL i Botkyrka!

Kan ni inte ta ett snack med era chafförer om detta? Det är faktiskt inte mitt fel att tåget blir försenat! Har jag jobbat hela dagen och betalat ett dyrt pris för SL-kortet då vill jag i alla fall bussen gör som det står i era skrifter och tidtabeller och den reklam ni gör.

Hellre säga lite och faktiskt göra det än att säga mycket och inte göra allt man sagt i sin reklam.

Jag behöver inte ytterligare stressmoment i mitt liv, kära SL! Det räcker med att klimatet förändras och isen smälter så kanske hela länder kommer att sjunka under havsytan. Det räcker med att det dödas människor på daglig basis. Det räcker med att livet är allmänt svårt. Det räcker med allt det andra som man redan har. Kan ni inte på SL göra våra transporter lättare? Vi betalar ju varje månad för era tjänster, kan ni inte se till att det funkar?

Det finns jättetrevliga och hjälpsamma busschaffisar, tack för att ni finns!

Men det finns även de som skulle gott behöva en psykologisk undersökning för att de är rätt hemska människor. Kan inte SL kolla lite på personlighetsstörningar innan de anställer busschaffisar?

Mycket ris för gårdagens bussmiss till SL i Botkyrka!

Idag är jag fortfarande arg!

Det snackas mycket om att den nuvarande regeringen sparkar, trampar, kickar m.m på de sämst ställda i samhället. Det sägs att den nuvarande regeringen är orättvis..

Jag har en fråga och en uppmaning:Min fråga är vad är rättvisa för dig? Fundera gärna på dessa begrepp innan du läser vidare. Utgå från dig själv, din egen bild på dessa värdeladdade ord. Utgå från din verklighet. Försök inte att leva in dig i andras situation, du kommer ändå inte att riktigt kunna känna vad den andra personen känner, vi är skapta så: var och en av oss är unik - tacka gud för det!  Ofta kommer det upp tanker när man funderar på rättvisa om att alla ska ha samma möjligheter till att göra det de vill göra, alla människor ska vara lika värda, ingen ska bli beskylld/dömd för misstag/brott de inte begått, de som gör något gott/positivt ska bli belönade, de som gör misstag/begår brott ska få ett brottsenligt utskällning/straff, människor ska inte bemötas på ett fördomsfullt sätt. Många vackra tankar, helt realistiska dessutom! Helt rätt!

 Min uppmaning till dig som ändå orkat läsa hit, att föreställa dig följande:

Du är en kvinna/man, jobbar som alla andra, 8 timmars arbetsdag, 5 dagar i veckan. Du gillar det du pysslar med, du älskar ditt jobb och satsar helhjärtat på det. Du har en underbar familj med barn och man/fru, hus/lägenhet, bil, föräldrarmöten, barnkalas, släktträffar, bilbesiktning, jobbfester, vänner som du tycker om, du kanske till och med hinner träna då och då, påsklovsveckor, sportlovsveckor, bakdagar för att samla pengar för barnens skolresa, sjukhusbesök (hoppas inte är många eller allvarliga), hämta och lämna kidsen från dagis/skola/träning, städdagar och tvättider, bio(?), handla mat, handla kläder med mera med mera. Jag har typ säkert missat hundra andra saker, kanske att du själv har en hobby eller fritidsintresse, även om jag undrar vilken tid jag just pratar om, om du ska hinna göra allt det här. Och dessutom var trevlig mot busschaffören eller dina arbetskamrater, eller ta hand om dig och den/de du älskar mest i världen eller bara finnas. Om vi ska spegla allt detta på verkligheten så får kvinnorna i vårt samhälle dra det största lasset, i alla fall i mer traditionellt strukturerade familjer (en high five för killar/män som är delaktiga i det husliga vardagsköret och delar på ansvaret), vilket är de flesta. Så kvinnorna måste både prestera hemma och på jobbet. Inte undra på att de flesta långtidssjukskrivna är just kvinnor! Regeringen inför en skattereform, som gör det möjligt för medborgare att anlita företag eller personer som kan utföra vissa av ovannämda hushållsuppgifter och dra av det på skatten.

Så föreställ dig nu följande: Det skapas nya arbetstillfällen för människor genom dessa företag vilket innebär att fler kommer ut i arbetslivet, alltså det är fler som tjänar pengar och deras inkomstskatter tillkommer det offentliga. Det blir fler som är med och bidrar. Ju fler som jobbar – desto mer att dela på! Enkel matte, helt enkelt!

Med andra ord så har förhållandet förändrats, de som varit beroende för sin överlevnad, och observera att jag skriver överlevnad för att man blir inte rik av att leva på sos, av väldfärden blivit de som bidrar till en större välfärd. Här får vi dubbelt positiva effekter. Den ena är att en människa som varit utanför arbetsmarknaden där vi de facto har vår största umgängeskrets och spenderar ändå väldigt mycket tid, gått ifrån att vara i underställning genemot både samhället och staten, till att bli en bidragande faktor till samähellets utveckling. Det måste väl kännas skönt! Att kunna få vakna på morgonen, få en rutin på sitt liv, dricka sitt morgonkaffe kanske i all hast för att sedan bege sig ut till sitt arbete. Den andra effekten blir att staten får mer intäkter och färre utgifter, staten behöver inte ge människor pengar för att överleva, utan det är medborgarna som ger staten pengar för att den ska överleva. Ja, som sagt ju fler som bidrar desto mer får vi att dela på! Jag vill nu att du föreställer dig följande: Du kommer hem i slutet av veckan, de flesta städar och tvättar faktiskt i slutet av veckan eftersom det hinns inte med annars. Vanligtvis skulle du sätta igång med middagen, du kanske har handlat på vägen hem från jobbet dessutom, sätter igång damsugaren och kanske hinner du sätta igång tvättmaskinen. Sen är det middag, barnen ska stoppas ner i säng om det inte är nån träning dit du måste skjutsa.

Så nu gäller det att varva ner och kanska dricka ett glas gott vin, prata med din älskling om er kommande semester eller kanske se tillsammans på en bra film. Frågan här är: Hur länge orkar du vara vaken denna fredagkväll? Föreställ dig följande: Du kommer hem i slutet av veckan, hemma är det redan städat, disken är diskad, maten är klar, tvätten är tvättad, torkad och vikt. Peter eller Karin från det lokala företaget för hushållsnära tjänster har gjort allt det där för dig och din familj. De pengar du betalar detta företag som har flera anställda som inte jobbat tidigare kan du dra av på skatten. Det handlar inte om många timmer i veckan. Du kan på en gång det där glaset med det goda vinet, äta i lugn och ro, du har nu plötsligt tid att till och med prata med barnen, prata med din älskling och hålla henne/honom i handen när ni äter på er fredagsmiddag!

Du orkar göra det eftersom det allt var klart när du kom hem! Kanske ni har tid att poppa popcorn och titta på den där underbara filmen som du länge velat se, eller kanske meka med bilen, eller avsluta ditt målarprojekt som du inte hunnit med, eller sy färdigt den där kjolen/byxan/lakan som du inte hunnit sy färdigt på evigheter. Vilken känsla av lättnad det är att avsluta ett påbörjat projekt! Tänk dig nu att detta kallas för orättvisa av motståndarna till hushållsnära tjänsterna!

 Är det då rättvist att slita hela veckan på jobbet och slita hemma? Varför vill man inte se hur kvinnorna får uträtta dubbla arbeten? Varför har man bestämt sig för att utföra sådana tjänster inte är värdefulla? Varför reagerar vi inte på målaren som vi anlitar när vi ska måla om hemma? Varför värderas inte de uppgifter som utförs vanligtvis av kvinnor som lägre?

Javisst finns det nuförtiden många kvinnliga målare, men kom igen nu! Varför anses att städa hemma hos nån för att vara nåt fult när man gör det mot betalning? Frågan som man ofta hör är: vem ska städa hos den som städer hos mig? Ja, vem målar hos målaren? Är det det faktum att man får dra av de pengarna på skatten som är det som irriterar? Jo, men för att fler barnfamiljer ska kunna få högre kvalitet i sitt vardagsliv, för att just kvinnorna ska kunna få mer tid, för att uppmuntra nyföretagsamhet och fler kommer in i arbetslivet- Är inte det rättvist?

Ja, frågan kvarstår: Vad är rättvisa för dig?  

Nu ska det bli ordning och reda på den här bloggen! Så har jag bestämt mig!

Jag har nu lagt flera katergorier för att skilja på saker och ting, så att det blir mer organiserat.

Känn dig hjärtligt välkommen att läsa och kommentera.

Välkommen in :-)

Jag blev CHOCKAD när jag fick se på nyheterna att våra idrottare  från Paralympics inte får några finansiella stöd för de medaljer de vunnit!!! Va!?!?!?!?

Det är ju så himla orättvist! De "vanliga" (vad det nu kan betyda!!!) får stöd när de vinner medaljer. Men inte de som är med och tävlar i Paralympics.

Vad ska det här betyda?

I Frankrike får de som vunnit guldmedalj i Paralympics 50.000 Euro! I Sverige får man inte ett smack!

Nä, så där kan man helt enkelt inte göra!

Finanisiellt och moraliskt stöd till våra Paralympcis medaljörer!

NU!!