är inte alldeles enkelt idag, kan till och med tänkas vara det mest otacksamma jobbbet!

Traditionellt sett har kvinnorna i Mellanöstern alltid varit de som ansvarat för barnuppfostran, för fmailjelivet i hemmet, för att livet ska gå ihop, för barnens skolgång, för deras sociala utveckling i form av äktenskap med mera.

Idagens Irak har mammorna ett oerhört svårt jobb.

De krav som ställs är väldigt höga. De möjligheter som erbjuds är oerhört små.

En mamma förväntas idag i Irak både sköta hem, barn, make, elektricitet, vatten, förvärvsarbete, släkt med mera.

Det är inte enkelt på grund av alla kriser som finns i dagens Irak.

Strömmen bryts med jämna mellanrum, vatten antingen sinar i vattenkranen eller översvämmar gatorna vid minsta antydan till regn. För att kunna dricka vattnet måste det kokas.

Det är tur att idag är det lite kallare så man behöver inte kyla verkan vattnet eller luften, därför behöver man inte elen i lika hög grad.

Men det som är jobbigast tycker jag är nog barnuppfostran.

Mammor måste varje dag släppa iväg sina barn till skolan, mammorna följer med sina barn till skolan, mammorna hämtar barnen från skolan. Barnen kan vara  unga vuxna eller äldre ogifta kvinnor i 30 års åldern. Mammorna måste följa dem till jobbet och sen hämta. Speciellt de som jobbar i de områden som varit mest utsatta för våldsdåd.

Mammorna hålls även ansvariga för barnens säkerhet, händer det nåt så är det mamman man skyller först på.

Samtidigt är kvinnan utsatt när det gäller det juridiska. Mannen är tillåten att gifta om sig med fler kvinnor utan att behöva tillfråga sin första fru vilket händer rätt så ofta. Så en mamma kan förutom alla dessa svårigheter i det vanliga livet även bli av med 50 % av sina rättigheter i och med att mannen gifter om sig med en andra fru.

Lagen skyddar inte de kvinnorna, lagen säger vidare att varje familj kan vända sig till en speciell religiöst lärd för att skilja i de civila rättsliga ärenden. Varje lärd kan döma på sitt egna sätt vilket splittar den irakiska familjen åt.

Självklart är den irakiska kvinnan mycket stark och kan uträtta mycket, men det är inte sagt därmed att det räcker med det individuella. Staten måste också tillsätta speciella åtgärder för att göra livet uthärdigt för alla irakiska medborgare. Först av allt är det säkerheten. För det andra är det den sociala tryggheten. För det tredje är det åtgärder mot korruptionen.

Listan kan göras mycket längre, men dessa är det viktigaste tre som staten måste verkligen påbörja ett arbete med.

Jättekul!

Det är så otroligt mycket som händer i Irak just nu, det är inte sant!

Valkommissionen kommer ut med regler varannan sekund, regler om vilka kandidat krav som finns på typ utbildning, bakgrund, typ av dokument som ska framläggas för att bevisa att du är du, deadline ändras, regler för hur röster kommer att räknas ändras med mera med mera...

Vår kontaktperson gentemot valkommissionen börjar bli schizofren och alla klagar på stackarn. Däremot är det inte många som är beredda att hjälpa. Påminner liksom lite om Sverige och de som röstade på sd.... vill inte vara med och påverka men är beredda att klaga! :-) förlåt kunde inte riktigt låta bli!!!

Det politiska läget är lite spänt, det är en spänd förväntan. Jag var ute igår och kampanjade, det var så himla roligt att se att alla människor ute leende utan dessa misstänksamma blickar som var så typiska för den föregångna tiden. Unga killar och tjejer som log, som såg framåt.

De var så hungriga på information. De hade så många frågor, så många undran...

Det kändes så oerhört givande att prata demokrati, men människor som ville lära sig mera.

Vad kan ni göra för oss? Vad är det för skillnad mellan er och de andra? Det var det mest förekommande frågorna.

Ja, vad är det för skillnad? Det fick vi med oss i hemläxa, hur särskljer man sig från de andra? Det räcker tydligen inte att säga att man är liberal. Annat måste också finnas med.

Nu måste jag springa, har en grupp ungdomar som vi ska prata liberala värderingar med. Ungdomsparlament nästa!

Undrar om jag hinner äta lunch idag......hmm

Jag har nu varit i Bagdad i några dagar, 3 för att vara med exakt.

Har tänkt en hel del på sd i Sverige.

Har funderat, utifrån min långa resa från den syriska gränsen till den irakiska och den ännu längre resan in till Bagdad, på hur kan det komma sig att människor nånstans längs livets krokiga stigar förlorar tron på allas lika värde.

Jag åkte förbi platser där man hängt svrta flaggor, en symbol för att Al-Qaida medlemmar halshuggit någon på just denna plats. Vi körde förbi brända bilar som varit föremål för minor, bilar som haft intet anande passagerare, kanske fmailjer som flytt våldet i Irak till grannen syrien...

Jag tänkte på Sverige.

Jag tänkte på alla barn som vaknar hemma i Sverige varje morgon för att gå i skolan.

Jag såg framför mig hur ungdomar fixade sig inför lördagens fest, glada och ivriga rop för att möta Stockholms natten.

Jag tänkte på hur föräldrarsföräldrar sökte efter julklappar till barnbarnen och gick runt i julmyllret av människor där doften av glögg och brända mandlar (mina favoriter) spred sig behagligt och sökte sig till alla hörn.

Jag tänkte på alla stundeter, som just klarat av sista tentan för den här terminen, som drar en lättnadens suck. Snart ska de hem och bli ompysslade och få i sig riktig mat.

Jag tänkte på de killar som stod utanför Riksdagens hus för 3 lördagar sen, klädda i svart, rakade huvuden, uppställda som i militär parad. Vad var det som gick snett, kom jag att tänka på? Varför är dessa killar, som har hela sina liv framför sig, unga människor som kan bli precis vad de vill, vad hände?

Varför har sd inte kunnat framlägga någon konkret politik om hur de tänker förbättra Sverige och ändå lyssnar människor på dem? Det är ju inte troligt att alla Sveriges problem löser sig själva så fort vi stänger våra gränser. Vad tänker sd göra åt problemen med mobbing i skolan? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt de fattiga pensionärerna? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt finanskrisen? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt det faktum att klimatet försämras? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt de svätlande barnen i Afrika? Lägga ner vår biståndsverksamhet?

Om det är det som är svaret, är inte det väl enkelt i sådana fall?

Jag tänkte på Sverige när jag såg hur rädslan, hur hatet förblindat människor runt om i världen och drivit oss till att stänga ute varandra, att förfölja varandra. Hur stort är avståndet från att inte acceptera varandra, från att ställa krav på varandras svenskhet, till att börja förfölja varandra? Att börja klassa människor utifrån vem som är mer svensk än nån annan? Överhuvudtaget, varför ska nån som är född av svenska föräldrar, ska ha mer rättigheter än nån annan?

Jag vet inte...

Det enda jag vet att en sådan klassificering är oerhört fel!

Nä, nu är jag så upprörd! Även om jag är positiv för ett turkiskt medlemskap! Men det som händer nu i Turkiet i och med rättegången den 19-12-2008 får faktiskt inte förekomma i en demokrati. Enligt Köpenhamnskriterierna har Turkiet åtagit sig att skydda sina minoriteter, införa demokrati, mänskliga rättigheter och individuella friheter skall respekteras. Detta har Turkiet under flera år och under flera händelser misslyckats att göra.

Jag har hela tiden varit positiv till ett turkiskt EU-medlemskap. jag har helt hållit med Centerparitets linje och den valplattform som ligger till grund för partiets kommande EU-mandat(3 st). Jag har sett på utvidningspolitikens transformativa värde mot demokrati som är utomordentligt demokratiseringsverktyg. Även om med vissa länder skyndade man alldeles för mycket med  men ändå, det har visat på väldigt positiva resultat.

Men Turkiet gör det inte lätt för någon som sätter människors lika värde, demokrati, implimintering av de mänskliga rättigheterna, frihet, öppenhet - ja, det blir inte lätt!

inte i hanteringen av kurdernas situation i landet. inte hellr när det gäller den kristna minoritetens situation heller.

Idag fick jag förmånen att träffa en delegation med representanter för olika kristna grupper från Mellanöstern och Turkiet, men framför allt Turkiet. Samtalet handlade om den stundande rättegången mot ett kloster i Midyat i Turkiet. Ett kloster som byggdes 397 e.k och de tillhörande landområden står som föremål för en konflikt som de lokala byherrarna gör anspråk på. många falska och helt irrelevanta argument framförs och den turkiska staten har accepterat detta.

Det är ingen hemlighet att dessa byherrar används i Turkiets bekämpning av PKK, byherrarna själva är kurder. Så man låter den etniska gruppen slåss mot varandra. Istället för att göra det enda rätta: att behandla alla lika, att kurder, kristna, kaukaser, ja u name it, lever sida vid sida och åtnjuter sina fulla rättigheter, så väl mänskliga som sociala, kulturella, politiska, ekonomiska, religiösa mm.

Jag tycker att det är väldigt positivt att Centerpartiets Kerstin Lundgren åker ner till Tukriet och bevakar rättegången på nära håll.

Fler politiker borde också åka ner!

Sen tycker jag att Carl Bildt kan göra sig mödan och ta och ringa sin motsvarighet i Turkiet och tala om att Sverige inte accepterar en sådan behandling av olika grupper.

På söndag hålls en demonstration i Södertälje. Jag vill uppmana alla ni som läser denna blogg att delta och visa ert stöd. Inte för att det handlar om kristna, turkar, kurder, muslimer eller what ever. Men att utsätta en folkgrupp för en sådan rättegång, klostret symboloserar ändå denna folkgrupp, och resultatet av rättegången kan få oanade konsekvenser i form av praxis i andra ärenden, så att man godtyckligt kan förvärva sig större landområden.

En uppmaning till Turkiet: ett land kan aldrig uppnå sin högsta potential om inte ens befolkning känner sig skyddade av den statliga makten och att rättigheterna tillkommer varje medborgare oavsett religion, etnisk tillhörighet, språk, färg, sexuell läggning. Det är så man lyckats skapa en fungerande demokrati i t.ex Sverige även om vi har mycket kvar att göra. Turkiets politik påminner skrämmande mycket om den nationalistiska propagandan som sd kör med i Sverige. Så, se upp kära svenska medborgare! Stödjer man sd är utgången given: ett system för förtrycker! Precis sin i Turkiet!

Ursäkta stavfelen men jag är rätt så upprörd!

God natt!

Jäpp, det är det när världen jag har vaknat till!

Detta är ju vansinne! Eller är denna skillnad mellan världarna helt normal?

Ska verkligen livet bavra fortsätta, med Nobelpristagarna, medan ungdomar i Grekland är ute och visar sin ilska?  I och för sig, man kan man göra hemma i Sverige för de grekiska ungdomarna?

Jag kom att tänka på ungdomar i Paris som också vara ute och visade sin ilska... det enda skillnaden mellan det  som händer i Grekland och Paris är nog att världen betraktade ungdomarna i Paris som andra klassens ungdomar med arbetslösa föräldrar och med islam som religion, ungdomar från förorten!
Medan ungdomarna i Grekland kan inte sättas under denna etikett! Det är "vanliga" grekiska ungdomar. Vilket även ungdomarna i Paris var, tycker jag!

Stå på er ungdomar! Även om vi i Sverige låtsas att ni inte finns, så finns det vi som bryr oss och tycker att det politiska etablesemanget har fel när de systematiskt neglegerar ungas åsikter.

Nu höjs a-kassan... nu kan väl sossarna sova lite bättre om nätterna... man får lite av sitt bidrags-politiska-beroende tillfredsställt!

moderaterna kommer väl inte att kunna sova istället....

Jag är absolut inte för våld, inte på något sätt, under inga villkor!

Det mänskliga livet är absolut det första vi är skyldiga att skydda. Punkt! Inga men!

 

Våld som politisk form är inte heller acceptabelt.

Dödsskjutningen kan på intet sätt rättfärdigas. Jag vill här framföra min djupaste beklagan till pojkens familj.

 

Samtidigt som jag känner en spänning i kroppen.

Ja, det känns spännande med de händelser som pågår i dags läget i Grekland eftersom de visar på att ungdomsrörelsen är fortfarande levande i Europa. Att ungdomar bryr sig och att de har både modet och styrkan att säga ifrån när fel begås, när kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker, när de folkvalda inte längre lyssnar.

 Jag tror att EU kan göra mycket för att bättra ungdomars situation i Europa. Det behövs bland annat riktade insatser för att ungdomar i Europa ska kunna aktivare ta del av den politiska processen till exempel. Vidare skulle ungdomar ha en egen ambassadör i Kommissionen som bevakar politiska frågor utifrån ett ungdomsperspektiv. Man kan även göra det lättare att plugga i EU utan att för den delen behöva förlora ett år. Ja, det finns ett och annat man skulle kunna göra på EU:nivå.  

Demokrati är en process. Den måste ständigt återerövras. Inget får tas för givet.

Därför är det så himla viktigt att vi nyttjar vår rätt att rösta, därför är det så viktigt med politiskt engagemang.  Det åligger den yngre generationen ett särskilt ansvar, även om det inte är alltid rätt med dagens politiska strukturer.

 

Jag tycker att händelserna i Grekland, de politiska ungdomsförbundens arbete hemma i Sverige, jag kan här enbart utgå från CUF, är värt att noteras. Därför tycker jag också att Ungdomsstyrelsen bör se över sina regler om finansiering av de politiska ungdomsförbunden. Att underlätta för ungdomsförbunden i deras arbete skulle vara samhällets signal på att de är välkomna i samhällets debatt. Det skulle sända signalen om att engagemang lönar sig. Än viktigare är att visa genom ökat stöd till de politiska och andra ungdomsförbunden att det går att få till förändringar utan att behöva genomföra en statskupp eller ta till våld.

 

Jag ser en stark koppling mellan statens stöd till ungdomsrörelsen generellt ,vilket borde vara självklart, och ungdomars vilja att engagera sig. Ungdomar vill engagera sig, ett är säkert. Det återstår att se om staten tillåter detta engagemang, om etablerade politiker tänker lyssna. Annars, blir det väl som i Grekland – ungdomar tar saker i egna händer.

 

Ingen har nog kunnat, även om så velat, undgå diskussionen om finanskrisen! Jag hade gärna sluppit denna diskussion, jag är ju inte direkt berörd – så mycket pengar på banken har inte jag. Men när varslen började komma, började oron i magen. Även om jag inte heller är direkt berörd, men jag kan bara ana den oro som människor känner när de får reda på varslandet. Hur oviss framtiden blir, hur julstämningen liksom bara försvinner, hur semesterplanerna raseras…. Ja, många planer raseras.

 

Detta blogginlägg är till för dem!

 

Jag känner ärligt att regeringens hållning har varit helt tydlig och framåtsyftande. Det görs faktiskt många insatser för att åtgärda den situation som krisen har försatt oss i. bland annat har regeringen skjutit till pengar till arbetsförmedlingen för att kunna snabbt ”fånga” in de som blir utan jobb och påbörja en utbildning eller vidareutbildning. Därav har man även höjt flexibiliteten hos arbetsförmedlingen. Det är inte så hemskt att sadla om och påbörja en ny karriär. Självklart är det inte lätt resa vi har framför oss, men ett värderingsskifte, en förändring från att vänta för att bli räddad till att få makt över sitt liv – det tar tid och det är en resa!

 

Regeringen satsar vidare på innovation och forskning. Det är ju suveränt för landet, på så sätt hittar vi nya marker och marknader för våra innovationer. Vidare satsar regeringen på företagsutveckling vilket skapar grunden för anställning av de som står utan arbete.

Jag tycker att det är det enda vettiga sättet att bemöta krisen.

 

Staten och det offentliga kan ju inte köpa upp Volvo. Om nu det står i opinionsmätningarna att sju av tio svenska tycker att staten ska köpa Volvo, så tycker att sju av tio svenska bör i sådana fall köpa sig en Volvobil. Det vore väl det enklaste sättet att rädda Volvo! När Ericsson varslade 60 000 människor fanns det inte ens ett paket med åtgärder för dessa människor, utan man antog att de ska direkt påbörja med a-kassa eller socialbidrag. Det förekom inte samma skrik som det hörs kring bilindustrin. Det finns andra industrier som blommar, energisektorn till exempel! Är det för att de manligt nischade yrkeskategorierna utgör gruppen som stödjer sossarna och därför måste till exempel Metall skrika så högt? Handlar facket om partitillhörighet numera? Jag tror inte att det var meningen….

 

Regeringen har bedrivit en ansvarsfull ekonomisk politik. Därmed lagt grunden för att vi ska kunna klara av denna finanskris. Sen så ser det faktiskt olika ut på konsumtionsfronten hemma i Sverige och i USA , där man i det senare fallet är ganska van vid att låna för att köpa, medan vi i Sverige sparar för att köpa. Detta enkla, kalla det bondeförnuftet om du vill, förnuftet har visat sig vara det mest hållbara. Det är därför jag tycker det är så himla viktigt att våra barn lär sig i skolan hur man hushåller, speciellt med tanke på försäljningstekniken som utvecklas i raskare takt än vi hinner med.

Samtidigt har man kommit ut med ett väldigt bra hanteringspaket för bankerna, ja vi vet ju hur den diskussionen har sett ut.

 

Vidare tycker jag, ur ett hälsoperspektiv, att det är väldigt viktigt med delaktighet. Människor måste komma till tals och delta i diskussionerna om deras framtid, företag och arbetsgivare måste öppna upp för dialog med befolkningen på lokal nivå, där även möjliga utvägar och framtidens potentiella utvecklingsmöjligheter diskuteras. Människor som är med mår mycket bättre, även om de vet att det finns en risk för dem att mista jobbet.

 

Jag tycker faktiskt att företagen måste börja ta större ansvar för sina anställda utifrån krisens utveckling. Även om regeringen ställer upp med åtgärder för att hantera till exempel de som eventuellt blir utan jobb måste ändå företagen på lokal nivå använda sig av de verktyg som regeringen ändå gör tillgängliga. Man bör sluta vänta på att bli matad, här syftar jag på företagen, som fågelungar. Istället måste de bli ivriga bävrar!

   

Så, gott folk, snåla inte med julklapparna eller julmaten! Framtiden ser ljus ut!