Ingen har nog kunnat, även om så velat, undgå diskussionen om finanskrisen! Jag hade gärna sluppit denna diskussion, jag är ju inte direkt berörd – så mycket pengar på banken har inte jag. Men när varslen började komma, började oron i magen. Även om jag inte heller är direkt berörd, men jag kan bara ana den oro som människor känner när de får reda på varslandet. Hur oviss framtiden blir, hur julstämningen liksom bara försvinner, hur semesterplanerna raseras…. Ja, många planer raseras.

Detta blogginlägg är till för dem!

Jag känner ärligt att regeringens hållning har varit helt tydlig och framåtsyftande. Det görs faktiskt många insatser för att åtgärda den situation som krisen har försatt oss i. bland annat har regeringen skjutit till pengar till arbetsförmedlingen för att kunna snabbt ”fånga” in de som blir utan jobb och påbörja en utbildning eller vidareutbildning. Därav har man även höjt flexibiliteten hos arbetsförmedlingen. Det är inte så hemskt att sadla om och påbörja en ny karriär. Självklart är det inte lätt resa vi har framför oss, men ett värderingsskifte, en förändring från att vänta för att bli räddad till att få makt över sitt liv – det tar tid och det är en resa!

Regeringen satsar vidare på innovation och forskning. Det är ju suveränt för landet, på så sätt hittar vi nya marker och marknader för våra innovationer. Vidare satsar regeringen på företagsutveckling vilket skapar grunden för anställning av de som står utan arbete.

Jag tycker att det är det enda vettiga sättet att bemöta krisen.

Staten och det offentliga kan ju inte köpa upp Volvo. Om nu det står i opinionsmätningarna att sju av tio svenska tycker att staten ska köpa Volvo, så tycker att sju av tio svenska bör i sådana fall köpa sig en Volvobil. Det vore väl det enklaste sättet att rädda Volvo! När Ericsson varslade 60 000 människor fanns det inte ens ett paket med åtgärder för dessa människor, utan man antog att de ska direkt påbörja med a-kassa eller socialbidrag. Det förekom inte samma skrik som det hörs kring bilindustrin. Det finns andra industrier som blommar, energisektorn till exempel! Är det för att de manligt nischade yrkeskategorierna utgör gruppen som stödjer sossarna och därför måste till exempel Metall skrika så högt? Handlar facket om partitillhörighet numera? Jag tror inte att det var meningen….

Regeringen har bedrivit en ansvarsfull ekonomisk politik. Därmed lagt grunden för att vi ska kunna klara av denna finanskris. Sen så ser det faktiskt olika ut på konsumtionsfronten hemma i Sverige och i USA , där man i det senare fallet är ganska van vid att låna för att köpa, medan vi i Sverige sparar för att köpa. Detta enkla, kalla det bondeförnuftet om du vill, förnuftet har visat sig vara det mest hållbara. Det är därför jag tycker det är så himla viktigt att våra barn lär sig i skolan hur man hushåller, speciellt med tanke på försäljningstekniken som utvecklas i raskare takt än vi hinner med.

Samtidigt har man kommit ut med ett väldigt bra hanteringspaket för bankerna, ja vi vet ju hur den diskussionen har sett ut.

Vidare tycker jag, ur ett hälsoperspektiv, att det är väldigt viktigt med delaktighet. Människor måste komma till tals och delta i diskussionerna om deras framtid, företag och arbetsgivare måste öppna upp för dialog med befolkningen på lokal nivå, där även möjliga utvägar och framtidens potentiella utvecklingsmöjligheter diskuteras. Människor som är med mår mycket bättre, även om de vet att det finns en risk för dem att mista jobbet.

Jag tycker faktiskt att företagen måste börja ta större ansvar för sina anställda utifrån krisens utveckling. Även om regeringen ställer upp med åtgärder för att hantera till exempel de som eventuellt blir utan jobb måste ändå företagen på lokal nivå använda sig av de verktyg som regeringen ändå gör tillgängliga. Man bör sluta vänta på att bli matad, här syftar jag på företagen, som fågelungar. Istället måste de bli ivriga bävrar!

Så, gott folk, snåla inte med julklapparna eller julmaten! Framtiden ser ljus ut!

På väg till jobbet idag(en lördag?) träffade jag på en grupp män och killar med flaggor och skyltar utanför riksdagens hus. De höll en tyst manifestation. De såg lite skrämmande ut måste jag erkänna, det såg som om de var redo för fight. De såg till och med lite rädda ut.

Jag gick fram för att få ett papper, eller nån broschyr, ja, ni vet, det vanliga man brukar få när grupper är ute och demonstrerar eller manifesterar.

Killen ville först inte ge mig nåt papper!!!!!
Han tittade på mig, när jag hade frågat om jag de delade ut nåt papper, och tittade bort ifrån mig. Sen frågade jag igen, fortfarande på ett trevligt sätt. Vid andra frågan räckte han fram det papper de delade ut, utan att titta på mig.

Jag kände mig hatad.

Jag funderade lite.... försökte att inte ta åt mig. Att tänka på att den här unga mannen här säkert på ett eller annat sätt är god i grund och botten men att det hårda livet säkerligen satt sina spår... Men när jag väl hade läst igenom pappret förstod jag att den här organisationen bygger just på förakt för andra, likformning av alla de som hör till gruppen, frånvaron av ifrågasättande. Men framför allt använder man sig av det dåliga som hänt dem som individer för att beskylla andra och skapa hat.

Men hat håller inte i längden. Det är mot den mänskliga naturen att hata. Det är en del av den - ja, men man kan aldrig skapa lyckliga människor av hat.

Jag ska inte försöka analysera deras politiska budskap, eftersom redan på första raden läser man :

"Svenska motståndsrörelsen har beslutat för att bryta sionisternas styrgrepp om vårt folk, ............

Genom en kompromisslös politisk kamp ämnar Motståndsrörelsen etablera en nationell regeringe. En regering som skall återinföra ett traditionellt och mer auktoritärt samhällsskick med nationalism och socialism som ideologiska grunder."

Detta är exakt samma retorik som de mest fundamentalistiska islamistiska organisationerna alltid använt sig av! Det är identiskt samma retorik och budskap! Det tycker jag är rätt så intressant.

Därför är det så viktigt att man använder sig av sin demokratiska rätt att rösta! För att inte omvandla vår demokrati till "ett mer traditionellt och auktoritärt samhällsskick"!

Åhhhh vad härligt det med är med julstämning!

Det trodde jag aldrig jag skulle säga i julas! Då stod julen upp en i halsen och man ville aldrig att det ska bli jul igen!

Men nu.. .nu längtar jag!

Dofterna blandar sig med stämningen... alla ljus.... snön(som sakta men säkert håller på att smälta bort i Stockholm, till min förträtt)... barnen som myser runt.... ja ja, lite stressade föräldrar finns ju också som springer runt på stan, men de lär också komma in i mysstämningen!

Det är nog väldigt få dofter som slår glögg-doften som härligt blandar sig med pepparkaksdoften, jo kanske en doft av sommaräng eller skärgårdens salta havsdoft.

Men jag skulle nog inte överleva vintern om det inte var för julen!

Så, julmarknaden i Gamla Stan är i full rulle! Brända manldar överallt! GOTT!

På lördag öppnar Skansen även sin julmarknad och Konstfack har också julmarkand!

Länge leve mångfalden!

Så himla härligt när stan lever upp!

Åh nu är jag i julstämning och skulle kunna krama hela världen :-)

En varm tanke vill jag skicka till alla de dödsoffers familjer i Indien. Den här julen lär aldrig bli någon annan jul!

Må ni kunna sluta fred med er förlust!

Det finns inget våld mot civila som går att rättfärdiga.... på inga sätt!

När jag vaknade imorse och skulle till Sveriges Radio för intervju såg jag vad som hänt i Indien under gårdagens kväll.

Det högg till hjärtat på en gång!

Jag slog på min dator och tittade på BBC:s sändning om det som hänt.

Jag såg på skräckslagna människoansikten.

Röken.

Elden.

Jag kände doften av död, medan jag satt vid mitt köksbord i Tumba. En mycket tidig torsdag morgon.

Det tog mig inte många sekunder, jag var i Bagdad. Jag hörde hur ambulansbilar och polisbilar körde allt de kunde, det oväsen som dessa bilar brukar föra när nåt hemskt har hänt.

Jag såg framför mig hur människor hjälpte till att få ut de överlevande. Hur vanliga människor blev nerblodade av de dödes sår, hur de skadade skrek efter hjälp.

Jag var där. På 2 sekunder.

Det finns inte någon sak, politik kamp eller befrielseaktion som är så ädel att den kan rättfärdiga dödandet av oskyldiga människor. Det finns ingen religion, ingen nation, ingen politisk ledare som kan rättfärdiga dödandet av vanliga människor. Inte ovanliga människor för den delen heller.

Vi har en enorm uppgift framför oss. Att bearbeta fundamentalismen. I alla dess former. Fundamentalism är inte knuten till ett land, ett folk, en religion eller en stat. Det är ett socio-politiskt fenomen och alla frihetsälskande människor måste stå emot. Grunden till fundametalism är okunnighet och rädsla, hopplöshet och fattigdom. Vi måste alla, med gemensamma krafter, stå emot.

Först måste vi börja med oss själva! Vi får inte skrämmas av det som är annorlunda.

För det andra måste vi acceptera att människor, politik, ekonomi, bröllop, religioner - många saker är annorlunda. Vi måste skapa tolerans.

För det tredje måste vi säga ifrån när mörkets krafter försöker skrämma oss, så som sd eller Alqaida.

För det fjärde får vi aldrig tappa vår kritiska förmåga till händelser.

För det femte, det kanske viktigaste, får vi inte förlora vår frihet. Låt ingen annan tänka istället för dig! Låt ingen annan säga åt dig vad du ska tänka och tycka. Ta reda på saker och ting själv. Förlora aldrig din frihet!

Äntligen har det irakiska parlamentet kommit sig för att rösta på det föreslagna avtalet om de amerikanska styrkornas status i Irak (SOFA - status of forces agreement som det heter på fackspråk).

Som jag ser det handlar det om ett schemalagt tillbakadragande av de amerikanska styrkorna, annat vore galenskap, enligt min mening. Ett omedelbart tillbakadragande skulle innebär ökat våld och därmed ännu fler irakiska offer.

Det jag tycker är lite bristfälligt i avtalet är att det inte ger ett helhetsgrepp om relationen till USA. Alla är nog medvetna om att den amerikanska närvaron kommer att finnas en lång tid framåt, på olika plan, därför hade det önskevärt att avtalet även omfattade andra delar av relationerna, som till exempel de ekonomiska, diplomatiska och kulturella bitarna.

Men det är bra att detta avtal kommer till stånd, för att den irakiska regeringens ansvar för Irak ska bli än tydligare och ett mer effektivt ansvarsutkrävande kan bli genomförbart!

Jäpp, ungefär det jag ska prata om imorgon.

När jag tänker mer och mer på det, fördjupas min undran.

Tänk om vanlige gememan hemma i Sverige inte har insett detta: att flyktingar som söker asyl i Sverige hade faktiskt ett liv INNAN de hamnat här och de flesta hade faktiskt på nåt sätt sökt en frihet som vägrats dem. Deras reaktion resultaterade i förföljelse. De var tvungna att fly.

En annan del fick betala ett väldigt högt pris. De har mist en stor del av sin familj, släkt och vänner - när du flyr vill du helst resa med lätt packning liksom- och sen blir man utsatt antingen för kränkningar av den personliga integriteten när folk gapar åt en att komma hem eftersom man är en snyltare på den svenska välfärden eller av någon tjänsteman som är på gränsen till puckad.... eller redan är bortom denna gräns.

För mig, min familj och många andra som hade turen att träffa den vanlige medborgaren som hade rest lite kanske, som såg i mig en människa, en person med egen vilja och förmåga - har livet i Sverige medfört mer än den frihet som stått överst på våra listor. Det har även medfört demorkati. Mänskliga rättigheter. Personlig integritet. En större gemenskap med en helt kontinent (jag hoppas här inte starta en diskussion om att Europa inte är en kontinent utan en del av bla bla platån) vars grund är den otrubbliga tron på alla människors värde och rätt, tron på FRIHETEN.

Frihet har alltid stått högt på min personliga agenda.

Frihet att få välja läkare

Frihet att få välja dagis åt mina barn (som inte finns... än!)

Frihet att få välja apotek

Frihet att få välja parti (alltid Centerparitet!)

Frihet att röra mig och resa

Frihet att välja universitet

Frihet att handla där jag vill

Frihet för företagen att handla med varandra (för mig som konsument har det i praktiken inneburit bättre priser)

Frihet att få säga det jag tycker och känner(även om vi i Sverige behöver bli bättre på att skapa utrymme för det vi KÄNNER, OCKSÅ!)

Frihet att få ge

Frihet att få ta

Frihet att få vara... den jag är... oavsett vad

Frihet helt enkelt!

Fick precis prata med pappa som kommit fram till Bagdad efter en semester i London.

Så skönt att få höra att resan gått bra, att Bagdad är ganska "lungt" idag. Inga bomber hade smällt idag. Alltså inga dödade.

Det är faktiskt ett helvete varje gång någon av oss åker in eller ut till eller från Irak. Det är så många moment som är osäkra, som kan medföra en direkt risk för ens egna liv.

Det liksom gnager på en, tills man får det där telefonsamtalet om att de kommit fram. Man skrattar, äter, dricker sitt te och kaffe, tittar på nyheterna, lyssnar på musiken, bloggar, förundras  över sd:s ovärdiga inställning till människor med annan bakgrund, men hela tiden finns den där ganagande känslan av oro hängandes över en som ett moln.

Men pappa har ringt nu och berättat att resan gått bra, han har till och med hunnit med 3 möten redan!!

Saknar dig, pappi, redan!

Den här diskussionen om att jag aldrig kommer att bli svensk, var det menat som nåt negativt? Vilken dumbom som helst förstår det själv ju! Svensk som en sd:are vill jag inte heller bli.

Jag är Abir, med min egna historia, så som Peter från Stockholm är en egen historia, Stina från Halland är en egen historia, Siv från Dalarna är en egen historia, Kholod från Palestina är en egen historia, Elias från Eritrea är en egen historia, Uddo från Burkina Faso är en egen historia, Shlomo från Israel är en egen historia, Maud från Västerbotten är en egen historia... ja, jag tror att ni förstår min poäng nu! Det som vi har gemensamt bland mycket annat(typ att vi alla är människor) är att vi har en orubblig tro på ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE och förmåga att kunna bidra till vår gemensamma välfärd! Vi tror på EGENMAKT! Vi tror på FRIHETEN!

Jag är mig själv!

Jag vägrar bli inrutad inom ett lands gränser och bli dömd utifrån det!

Att bli bedömd för det man är född med är lite galet (förresten - det är exakt så de fundamentalistiska krafterna gör i Irak!!! Man blir dödad för vad man född som!!!), döm mig istället efter det jag väljer att vara! Det jag gör medvetna val att göra!

Låter inte det mer klokt?

Jag är svensk! Jag är irakier! Jag är muslim! Jag är kristen! Jag är jude! Jag är buddhist! Jag är Botkyrkabo! Jag är Stockholmsbo! Jag är Härnösandsbo! Jag är Bagdadbo! Jag är söder och nord i ett! Jag är väst och öst i ett! Jag kommer att komma till Europaparlamentet och arbeta för att riva fästningen kring Europa!

Jag är framför allt en MEDMÄNNISKA!

Som sd:are kanske är det svårt att tro på det? Kanske lite väl stort: att vara medmänniska....?