kom att tänka på dig, pappa, idag... jag har inte slutat tänka på dig sen i söndags. jag hörde din röst i en intervju i en irakisk tv-kanal och sen dess har jag inte kunnat släppa tanken om dig. För att inte tänka för mycket och bli alldeles galen jobbade jag extra hårt idag och tränade ännu hårdare än vad jag brukar annars göra. det hjälper inte.

jag är så himla orolig för dig, när du är i Bagdad! jag blir rädd medan jag går upp på morgonen och min första tanke är på dig, har du överlevt natten? ofta får jag lust att bara lägga mig igen, sova bort dagen så kanske den är över när jag vaknar igen, men det kommer ju en morgon till så jag masar upp mig ur sängen igen. sköna sånger låter i radion och jag undrar vad det är för ljud du får höra.

frukost med gröt av nåt slag, man behåller mättnadskänslan länge av gröt, och jag undrar om du får frukost eller om du kommer att strunta i den som du ofta gjorde och bara dricka ditt kardemummakryddade te i din spiecella kopp.

på väg till jobbet undrar jag om din bilfärd till paritets huvudkontor går bra, jag håller tummarna att ingen bilbomb detonerar i närhet av din bil.

jag är på jobbet och ringer dig. det första jag hör är: Hej Abba, är du vaken? ja, farsan, jag är på jobbet. hur har din natt varit? har du käkat frukost? var är du nu? vad är det som låter?

och så håller vi på, mamma och jag, varje dag, varje gång vi äter en god måltid så undrar vi tillsammans om pappa har ätit, om han har sovit bra, om han har ström så att han kan sätta på fläkten, dricka kallt vatten.

jag kommer hem från jobbet, det första jag gör att pussa på mina småsyskon och undra hur deras dag på skolan varit för att sedan pussa mamma och undrar om hon ringt pappa.

vi pratar gamla minnen, varje kväll, mamma och jag. hur hon gifte sig med pappa, hur det var att se honom första gången, hur han reagerade när han var med mamma under mina små syskons förlossning, hur han bröt tummen. mamma ringer honom innan vi går till sängs och alla skriker "god natt, pappa!" och så lägger han på och vi går också till sängs.

har precis ringt honom och önskat honom god natt.

God natt, pappa!
God natt, världen!

Blev illamående direkt när jag kom in på denna föreningshemsida!

Det kändes som ett hån mot mig! Mot varje irakier! Mot varje medmänniska!

När man kommer in på deras program så finns det en bild av George W Bush och den irakiska diktatorn!

Jag tycker att man kunde ha valt en annan bild än den irakiska diktatorn för att beskriva den rådande konflikten i Irak! Varför måste man använda hans för?

Fattar omvärlden inte vilken hemsk människa han var och vilka vidriga dåd han utförde på oss, irakier?

Varför är det inte ok att sätta upp en bild av Hitler när man ska beskriva Israel, men det är ok att göra så med den irakiska diktatorn när den irakiska konflikten beskrivs?

Det kändes som att få en kniv rakt in i hjärtat när jag såg bilden. För mig är det ett klart bevis på okunskap, om perspektiv som inte sätter det irakiska folket i främsta rum!

Ta bort bilden på den irakiska diktatorn! Irak är inte han, det har det aldrig varit! Fatta det!

Usch vad illa jag mår!

så, från och med nästa fredag kommer jag inte att kunna dricka mitt favvo kaffe eftersom han, Johan, stänger och ska göra annat!

det suger! det är inte många ställen i den här stan som har riktigt goda kaffeböner, än mindre folk som arbetar med kaffet för att de älskar det! Jättesynd!

Själva Johan, baristan, är härlig att prata med. Han älskar kaffe och smaker av olika slag. Han inger intrycket av någon som älskar sitt jobb och denna kraft som han utstrålar skådar man rätt så sällan... denna kraft som kommer från människor som riktigt älskar det de pysslar med. det får mig att tänka på alla människor som påstår att de trivs på jobbet. är det samma sak som att trivas med jobbet?

SURT är det i alla fall att det blir nån god espresso i gamla stan. Alla ni som har en möjlighet att ta er en kopp eller två på Espressobaren i Gamla Stan på Stora Nygatan, ta chansen och gör det! Det stänger snart :-(

Nu har det gått 10 dagar sen jag landade på Arlandas flygplats. Det känns som om det här jag håller på med är en dröm, det verkliga livet pågår inte just här, inte just nu. Jätteskum känsla! Jag känner, när jag går och lägger mig, att fönsterrutorna kan krossas närsom, när jag vaknar kan jag känna lukten att det nybakade brödet från bageriet som är vår granne, den hårda värmen som är så typisk för den här årstiden, rösterna utanför pratar alla arabiska... det är ju i och för sig sant, men inte i den här delen av världen.. dessa känslor, dessa förnimmelser tillhör ett annat land, en annan verklighet. de tillhör Irak. jag har inte lyckats skaka av mig dem än, trots att jag varit här, hemma i Stockholm, i 10 dagar nu.  Jag hade hittat ett system för att koppla på och koppla av känslan av att vara i Irak. Jag har lärt mig att hantera olikheterna i mina verkligheter på ett bra och effektivt sätt, så att jag kan pendla mellan de olika sinnesstämningarna ganska snabbt. Utan att det varit besvärligt på nåt sätt. Utan det har liksom gått tidigare av sig självt. Den här resan har medfört en ytterligare förändring i mitt inre. Jag har inte kunnat koppla på och koppla av lika självklart som tidigare. Det blev inga problem att koppla på när jag väl landade på Bagdads internationella flygplats. Svårigheten var att koppla av den känslan. Det känns som om jag fortfarande där.    

skulle kolla mina mejl idag på msn och det första jag möts av när jag loggat in var två bilder på en o samma kvinna som inte såg klok ut. Hon hade genomgått många operationer, bara för att bli fulare, i tron att hon ska se yngre ut eller nåt i den stilen. Men herre min skapare, kvinnan såg förskräcklig ut! Alltså, jag har sett mycket i mitt liv, men detta... detta saknar motstycke. Vissa har inte fattat att man inte kan se ung ut hur länge som helst! det liksom tar slut nånstans och man ändrar utseende. man mognar eller åldras, kalla det vad f-n man vill, men man ändrar utseende! jag får rysningar av att minnas hur den kända kvinnan såg ut. allvarligt alltså, har man så pass mycket pengar att man lägger de på olika operationer, kan väl anlita en ÄRLIG stylist i alla fall!

så lång tid har det gått sedan diktatorns staty föll i Bagdad.

så lång tid har det gått sedan det irakiska folket började hoppas på en bättre framtid än den som väntade med diktatorn och hans familj vid makten eller tronen, kvittar vilket namn man egentligen har på det eftersom han var en diktator och makten skulle fördelas i enlighet med lojalitet till honom personligen... inte nån ideologi eller kompetens.

jag känner mig fortfarande så himla bitter över baath-partiets styre! trots att det har gått så lång tid sedan fallet, trots att Irak har idag andra problem i form utspridd korruption, terrordåd som dödat så många civila oskyldiga liv, religiöst okompetent styre, ockupationsarméer som är livrädda för sin egen skugga mm.

men det jag tänker på är förra regimes illdåd mot sin egna befolkning. allt jag tänker på är att jag aldrig fick träffa min morfar eller farmor, att jag aldrig hann lära känna min avrättade farbror Majid, denna människa som alla talar så gott om och som folk gråter över så fort hans namn nämns. jag tänker på alla de år jag fick leva i exil och den förödmjukelse det innebar att vara en främling. jag tänker på att jag aldrig har lärt mig ett enda språk riktigt djupt utan jag har varit tvungen att hoppa mellan olika språk och lära mig allt om på nytt. jag tänker på alla ensamma nätter mamma fick leva utan sin man, den man hon älskat från förstaste ögonkontakten. jag tänker på alla nätter pappa spenderade i fängelsecell. alla de tortyrtillfällen. hur han svimmade av för att det gjorde så ont när han blev torterad, hur han blev väckt igen bara för att fortsätta med tortyren. jag tänker på alla gånger han fick se sina vänner bli avrättade genom hängning och fångvakterna flinade åt de som inte blev avrättade och sa att snart är det din tur. jag tänker på alla mammor som inte vet vad som hänt deras söner som vart bortförda för mer än 10 år sen. tänk vilken obearbetad sorg det finns i Irak nu.

jag känner mig så himla förbannad. världen tittade på, många länder fortsatte sina ekonomiska förbindelser med regimen i Bagdad för att sedan utsätta befolkningen för sanktioner. jag blir så himla förbannad över hur mäktiga män kan använda sig av rädsla för att förlama ett helt folk. jag blir så arg på mig själv för att jag inte gjorde nåt mer än det jag gjort.

farfar, jag vet inte om du kan läsa svenska, men jag hoppas att du kan i alla falla känna hur mycket jag saknar dig, hur livet i Irak efter dig kommer att kännas tomt, det känns som om jag förlorat min bästa vän där! jag är glad över att du han överleva och se ett fritt Irak från Baathister och jag beundrar dig för hur du förlät dem och förhindrade grabbarna i släkten från att hämnas på dem, du hade verkligen ett stort hjärta! jag lovar en sak, jag kommer fortsatt att bjuda in mig själv till männens kaffe även om de har nåt emot det! jag älskar dig, farfar, jag har älskat dig sen första gången vi möttes första gången!

K. 01 var jag på flygplatsen i Amman, Jordanien, mitt flyg skulle gå vid kl.03.30 så jag tyckte väl att jag hade gott om tid. vid incheckningen var kön oändligt och där stod jag i 1,5 timme och kände hur ögonlocken kändes tyngre och tyngre, hela kroppen blev tyngre. vi var ca. 25 personer som var kvar när personalen som arbetade vid disken sa högt att det inte fanns några platser kvar! planet var överbokat! jag förstod inte riktigt vad han menade.... hur då överbokat? hur f-n lyckas man med det?

i alla fall, när chocken hade lagt sig och jag började fatta att jag faktiskt inte skulle komma med på planet så var klockan 03.20 så jag satte mig. sen kom killen som jobbar för flygbolaget och gav oss de kvarlämnade var sin biljett. jag skulle ta flyget som gick kl.12 och blev erbjuden att sätta mig i loungen där jag somnade efter några sekunder. väl på planet kl12 blev vi försenade i ca. 30 min. hade inte varit ågra problem om inte min mellanlandningen enbart skulle vara i 60 min.

jag landade på Arland kl.20.05

så nu är jag hemma och vilar.

imorgon ska jag börja skriva om min resa till irak för farfars begravning.. .denna resa har lämnat många nya intryck....

sov gott!

p.s TACK för alla inlägg, jag uppskattar dem verkligen! d.s