Febrig, halvrisig, lite flumsig, faktiskt ganska slut på grund av min hemska influensa, efter 3 heldagar hemma utan att satt foten utanför lägenheten, tänker jag på hälsans välsignelse.

Tänk på hur lite vi tänker på att vi är friska?

Det är först när man är sjuk, börjar man tänka på hur bra man mår när man är frisk.

Är inte det lite synd?

Att missa massor av saker som är bra under ens vardag, tills man missar dem och inser hur viktiga dem är - oavsett hur små de är!

Jag menar, hälsa är så himla viktigt, varför gläds man inte åt den medan den är på topp?

Det är nog en tanke för mig, uppskatta saker som är "vardagliga" - innan de försvinner!

Äntligen har min själ landat på Arlanda och tagit sig ut till Botkyrka. Det tog mer än en vecka för min själ att landa hemma i Sverige igen.

Det börjar bli svårare med omställningen märker jag. Jag undrar lite smått om det har med åldern att göra eller är det bara så att jag var mer flexibel? har jag blivit fyrkantig, undrar jag med skräck i hjärtat?

Det har varit en otroligt intressant resa den här gången. I och för sig är alla resor till Irak mycket intressanta. Men den här gången var det väldigt annorlunda.

Jag var mycket friare i min rörelse, man krävde inte att jag ska ha eskort- vakter- med mig överallt jag gick. Vakter brukar inte vara bra att ha om man ska på ett seminarium till exempel. Jag kunde ta taxi, gå på restauranger, dricka färskt pressad juice och äta falafel i gatuköket. Undrar om flugorna som snurrade överallt gjorde falafeln extra god?

Tänk vad lite säkerhet kan göra med ett krigshärjat folk? Människorna log ärliga leenden faktiskt! Barnen var inte rädda för polisen. Irakiska och amerikanska soldater var rent av vänliga och pekade inte med sina k-pistar mot befolkningen.

Men de privata säkerhetsföretagen är fortfarande överhypade, nitiska, rädda.

Många intressanta möten blev det, speciellt med ungdomsparlamentet. Irakiska ungdomar har tagit jättekliv framåt i sina debatter.

valen för de lokala myndigheterna är en rätt så intressant historia. Säller får man nån info från hemsidan och allt måste skötas manuellt, det går liksom inte att förlita sig på nätet. Helt vansinnigt om man frågar mig eftersom valkommission är inte den enklaste myndigheten att komma till.

Men affischer fanns överallt. Olika slogans. Många av dem väldigt traditionella. Svåra att tro på. Många ministrar använder sig av sin position för att kampanja vilket är enligt lag förbjudet. Några av våra kandidater hanmnade på polisstationen för att de hängde upp affischer, vi var tvungna att åka till polisstationen och hämta ut dem. I handen hade vi en beviiljad ansökan om att få hänga upp affischer i bagdad. Efter många om och men fick vi ut dem.

Ja, det var en underbart härlig resa till Irak- igen!

Jag har nu varit i Bagdad i några dagar, 3 för att vara med exakt.

Har tänkt en hel del på sd i Sverige.

Har funderat, utifrån min långa resa från den syriska gränsen till den irakiska och den ännu längre resan in till Bagdad, på hur kan det komma sig att människor nånstans längs livets krokiga stigar förlorar tron på allas lika värde.

Jag åkte förbi platser där man hängt svrta flaggor, en symbol för att Al-Qaida medlemmar halshuggit någon på just denna plats. Vi körde förbi brända bilar som varit föremål för minor, bilar som haft intet anande passagerare, kanske fmailjer som flytt våldet i Irak till grannen syrien...

Jag tänkte på Sverige.

Jag tänkte på alla barn som vaknar hemma i Sverige varje morgon för att gå i skolan.

Jag såg framför mig hur ungdomar fixade sig inför lördagens fest, glada och ivriga rop för att möta Stockholms natten.

Jag tänkte på hur föräldrarsföräldrar sökte efter julklappar till barnbarnen och gick runt i julmyllret av människor där doften av glögg och brända mandlar (mina favoriter) spred sig behagligt och sökte sig till alla hörn.

Jag tänkte på alla stundeter, som just klarat av sista tentan för den här terminen, som drar en lättnadens suck. Snart ska de hem och bli ompysslade och få i sig riktig mat.

Jag tänkte på de killar som stod utanför Riksdagens hus för 3 lördagar sen, klädda i svart, rakade huvuden, uppställda som i militär parad. Vad var det som gick snett, kom jag att tänka på? Varför är dessa killar, som har hela sina liv framför sig, unga människor som kan bli precis vad de vill, vad hände?

Varför har sd inte kunnat framlägga någon konkret politik om hur de tänker förbättra Sverige och ändå lyssnar människor på dem? Det är ju inte troligt att alla Sveriges problem löser sig själva så fort vi stänger våra gränser. Vad tänker sd göra åt problemen med mobbing i skolan? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt de fattiga pensionärerna? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt finanskrisen? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt det faktum att klimatet försämras? Slänga ut alla flyktingar? Vad tänker sd göra åt de svätlande barnen i Afrika? Lägga ner vår biståndsverksamhet?

Om det är det som är svaret, är inte det väl enkelt i sådana fall?

Jag tänkte på Sverige när jag såg hur rädslan, hur hatet förblindat människor runt om i världen och drivit oss till att stänga ute varandra, att förfölja varandra. Hur stort är avståndet från att inte acceptera varandra, från att ställa krav på varandras svenskhet, till att börja förfölja varandra? Att börja klassa människor utifrån vem som är mer svensk än nån annan? Överhuvudtaget, varför ska nån som är född av svenska föräldrar, ska ha mer rättigheter än nån annan?

Jag vet inte...

Det enda jag vet att en sådan klassificering är oerhört fel!

Jäpp, det är det när världen jag har vaknat till!

Detta är ju vansinne! Eller är denna skillnad mellan världarna helt normal?

Ska verkligen livet bavra fortsätta, med Nobelpristagarna, medan ungdomar i Grekland är ute och visar sin ilska?  I och för sig, man kan man göra hemma i Sverige för de grekiska ungdomarna?

Jag kom att tänka på ungdomar i Paris som också vara ute och visade sin ilska... det enda skillnaden mellan det  som händer i Grekland och Paris är nog att världen betraktade ungdomarna i Paris som andra klassens ungdomar med arbetslösa föräldrar och med islam som religion, ungdomar från förorten!
Medan ungdomarna i Grekland kan inte sättas under denna etikett! Det är "vanliga" grekiska ungdomar. Vilket även ungdomarna i Paris var, tycker jag!

Stå på er ungdomar! Även om vi i Sverige låtsas att ni inte finns, så finns det vi som bryr oss och tycker att det politiska etablesemanget har fel när de systematiskt neglegerar ungas åsikter.

Nu höjs a-kassan... nu kan väl sossarna sova lite bättre om nätterna... man får lite av sitt bidrags-politiska-beroende tillfredsställt!

moderaterna kommer väl inte att kunna sova istället....

På väg till jobbet idag(en lördag?) träffade jag på en grupp män och killar med flaggor och skyltar utanför riksdagens hus. De höll en tyst manifestation. De såg lite skrämmande ut måste jag erkänna, det såg som om de var redo för fight. De såg till och med lite rädda ut.

Jag gick fram för att få ett papper, eller nån broschyr, ja, ni vet, det vanliga man brukar få när grupper är ute och demonstrerar eller manifesterar.

Killen ville först inte ge mig nåt papper!!!!!
Han tittade på mig, när jag hade frågat om jag de delade ut nåt papper, och tittade bort ifrån mig. Sen frågade jag igen, fortfarande på ett trevligt sätt. Vid andra frågan räckte han fram det papper de delade ut, utan att titta på mig.

Jag kände mig hatad.

Jag funderade lite.... försökte att inte ta åt mig. Att tänka på att den här unga mannen här säkert på ett eller annat sätt är god i grund och botten men att det hårda livet säkerligen satt sina spår... Men när jag väl hade läst igenom pappret förstod jag att den här organisationen bygger just på förakt för andra, likformning av alla de som hör till gruppen, frånvaron av ifrågasättande. Men framför allt använder man sig av det dåliga som hänt dem som individer för att beskylla andra och skapa hat.

Men hat håller inte i längden. Det är mot den mänskliga naturen att hata. Det är en del av den - ja, men man kan aldrig skapa lyckliga människor av hat.

Jag ska inte försöka analysera deras politiska budskap, eftersom redan på första raden läser man :

"Svenska motståndsrörelsen har beslutat för att bryta sionisternas styrgrepp om vårt folk, ............

Genom en kompromisslös politisk kamp ämnar Motståndsrörelsen etablera en nationell regeringe. En regering som skall återinföra ett traditionellt och mer auktoritärt samhällsskick med nationalism och socialism som ideologiska grunder."

Detta är exakt samma retorik som de mest fundamentalistiska islamistiska organisationerna alltid använt sig av! Det är identiskt samma retorik och budskap! Det tycker jag är rätt så intressant.

Därför är det så viktigt att man använder sig av sin demokratiska rätt att rösta! För att inte omvandla vår demokrati till "ett mer traditionellt och auktoritärt samhällsskick"!

Åhhhh vad härligt det med är med julstämning!

Det trodde jag aldrig jag skulle säga i julas! Då stod julen upp en i halsen och man ville aldrig att det ska bli jul igen!

Men nu.. .nu längtar jag!

Dofterna blandar sig med stämningen... alla ljus.... snön(som sakta men säkert håller på att smälta bort i Stockholm, till min förträtt)... barnen som myser runt.... ja ja, lite stressade föräldrar finns ju också som springer runt på stan, men de lär också komma in i mysstämningen!

Det är nog väldigt få dofter som slår glögg-doften som härligt blandar sig med pepparkaksdoften, jo kanske en doft av sommaräng eller skärgårdens salta havsdoft.

Men jag skulle nog inte överleva vintern om det inte var för julen!

Så, julmarknaden i Gamla Stan är i full rulle! Brända manldar överallt! GOTT!

På lördag öppnar Skansen även sin julmarknad och Konstfack har också julmarkand!

Länge leve mångfalden!

Så himla härligt när stan lever upp!

Åh nu är jag i julstämning och skulle kunna krama hela världen :-)

En varm tanke vill jag skicka till alla de dödsoffers familjer i Indien. Den här julen lär aldrig bli någon annan jul!

Må ni kunna sluta fred med er förlust!

Jäpp, ungefär det jag ska prata om imorgon.

När jag tänker mer och mer på det, fördjupas min undran.

Tänk om vanlige gememan hemma i Sverige inte har insett detta: att flyktingar som söker asyl i Sverige hade faktiskt ett liv INNAN de hamnat här och de flesta hade faktiskt på nåt sätt sökt en frihet som vägrats dem. Deras reaktion resultaterade i förföljelse. De var tvungna att fly.

En annan del fick betala ett väldigt högt pris. De har mist en stor del av sin familj, släkt och vänner - när du flyr vill du helst resa med lätt packning liksom- och sen blir man utsatt antingen för kränkningar av den personliga integriteten när folk gapar åt en att komma hem eftersom man är en snyltare på den svenska välfärden eller av någon tjänsteman som är på gränsen till puckad.... eller redan är bortom denna gräns.

För mig, min familj och många andra som hade turen att träffa den vanlige medborgaren som hade rest lite kanske, som såg i mig en människa, en person med egen vilja och förmåga - har livet i Sverige medfört mer än den frihet som stått överst på våra listor. Det har även medfört demorkati. Mänskliga rättigheter. Personlig integritet. En större gemenskap med en helt kontinent (jag hoppas här inte starta en diskussion om att Europa inte är en kontinent utan en del av bla bla platån) vars grund är den otrubbliga tron på alla människors värde och rätt, tron på FRIHETEN.

Frihet har alltid stått högt på min personliga agenda.

Frihet att få välja läkare

Frihet att få välja dagis åt mina barn (som inte finns... än!)

Frihet att få välja apotek

Frihet att få välja parti (alltid Centerparitet!)

Frihet att röra mig och resa

Frihet att välja universitet

Frihet att handla där jag vill

Frihet för företagen att handla med varandra (för mig som konsument har det i praktiken inneburit bättre priser)

Frihet att få säga det jag tycker och känner(även om vi i Sverige behöver bli bättre på att skapa utrymme för det vi KÄNNER, OCKSÅ!)

Frihet att få ge

Frihet att få ta

Frihet att få vara... den jag är... oavsett vad

Frihet helt enkelt!

Den här diskussionen om att jag aldrig kommer att bli svensk, var det menat som nåt negativt? Vilken dumbom som helst förstår det själv ju! Svensk som en sd:are vill jag inte heller bli.

Jag är Abir, med min egna historia, så som Peter från Stockholm är en egen historia, Stina från Halland är en egen historia, Siv från Dalarna är en egen historia, Kholod från Palestina är en egen historia, Elias från Eritrea är en egen historia, Uddo från Burkina Faso är en egen historia, Shlomo från Israel är en egen historia, Maud från Västerbotten är en egen historia... ja, jag tror att ni förstår min poäng nu! Det som vi har gemensamt bland mycket annat(typ att vi alla är människor) är att vi har en orubblig tro på ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE och förmåga att kunna bidra till vår gemensamma välfärd! Vi tror på EGENMAKT! Vi tror på FRIHETEN!

Jag är mig själv!

Jag vägrar bli inrutad inom ett lands gränser och bli dömd utifrån det!

Att bli bedömd för det man är född med är lite galet (förresten - det är exakt så de fundamentalistiska krafterna gör i Irak!!! Man blir dödad för vad man född som!!!), döm mig istället efter det jag väljer att vara! Det jag gör medvetna val att göra!

Låter inte det mer klokt?

Jag är svensk! Jag är irakier! Jag är muslim! Jag är kristen! Jag är jude! Jag är buddhist! Jag är Botkyrkabo! Jag är Stockholmsbo! Jag är Härnösandsbo! Jag är Bagdadbo! Jag är söder och nord i ett! Jag är väst och öst i ett! Jag kommer att komma till Europaparlamentet och arbeta för att riva fästningen kring Europa!

Jag är framför allt en MEDMÄNNISKA!

Som sd:are kanske är det svårt att tro på det? Kanske lite väl stort: att vara medmänniska....?