Hejsan!
Nu har jag börjat blogga på www.abir.se

Välkomna!

Abir

Det räcker inte längre med maktskifte!

Var idag och lyssnade på Maud om värderingsskifte på Liberala gruppen.

Från sossifiering till liberalisering

Från centralism till federalism

Från grått till grönt

Från bidragsberoende till bidragande

Från statligt ägande till privat ägande

Från statliga pengar till skattebetalrnas pengar

Ja, många goda exempel finns det ju när man talar om hur s har påverkat Sverige.

Maud lyfte många exempel på hur samhället har sossifierats. Bland annat talade Maud om skillnad i retoriken, när man i s talar om statens pengar talar Maud om skattebetalarnas pengar. Vilket för henne och hennes Allianskollegor var avgörande när man bestämde sig att inte gå in med pengar i bilindustrin! Varför ska våra hårt tjänade pengar gå till bilindustrin? Varför? Rädda företaget? Jobben?

Varför tror vi att detta är statens pengar? När det faktiskt är våra pengar! Borde vi inte vara mer kritiska när s och deras kompisar kommer med räddningspaket? När man under lång tid byggt upp en arbetsförmedling som inte lyckas förmedela ett enda jobb? När försäkringskassans svar på ett ärande hade dröjt 6 månader få?

Eller när det tar 6 månader att opereras?

Varför har vi gått in i fällan med tron att dessa pengar inte är våra? Det känns som om vi skäms när Alliansregeringen ger oss tillbaka pengar? How come?

Tänk nu efter.....

Idag har jag besökt flera gymnasieskolor. Det har varit jätteintressant för min del med. Jag vet inte hur intressant ungdomarna tyckte det var att lyssna på mig medan jag talade om hur det är att bygga demokrati i Irak och vad som krävs för att demokrati inte dör.

Mitt under föreläsningarna ställde jag två frågor till eleverna:

1. Tror du på en bättre morgondag?

2. Tror du att du har makt över ditt liv?

Måste säga att jag blev både ledsen och glad.

På fråga ett svarade i genomsnitt 20 % av eleverna på att de trodde att utvecklingen går framåt, att morgondagen blir bättre - detta gjorde mig ledsen.

På fråga två svarade betydligt fler, ca. 70 % att de trodde på att de bestämde själva över utvecklingen i deras egna liv. Detta gjorde mig glad.

Enligt mitt sätt att resonera, jag kan ha fel men det händer inte så ofta!, så tror ungdomarna att de kan själva, de har egenmakt, men det är samhället - det som liggwer utanför deras egna kontroll som inte utvecklas åt det positiva hållet. Någonstans längs sitt unga liv har dessa ungdomar fått uppleva att oavsett vad du gör så går det åt ett enda håll. Det är ju beklagligt! Så ska det inte vara!

Om våra ungdomar, morgondagens ledare, morgondagens välfärds försörjare, inte tror att deras insats kan förändra, att det de gör märks inte - ja, då är demokratin illa ute!

Det är när vi människor slutar bry oss som hemska händelser som Förintelsen, Srebrenica eller Ruwanda hända. Det är när vi, du och du och jag är likgiltiga som dispoter får makt! Det är när vi tittar bort!

Detta är en varningsklocka för mig!

Vi måste verkligen pausa och lyssna efter: hur uppfattar våra ungdomar sig? Varför har de slutat tro på framtiden?

Jag vet samtidigt att det finns ett stort antal unga som är aktiva i både föreningsliv och politiska organisationer. Dessa måste ges än större utrymme i den politiska debatten för att införa ungdomsperspektivet i realpolitiken.

Sluta aldrig hoppas på en bättre morgondag! Det har aldrig, ALDRIG, varit bättre förr!

Ja, nu är Kommundagarna på Gotland över!

 Ville inte riktigt att de skulle ta slut, men det är alltid det dilemmat vi har. I enterpartiet har vi så himla roligt tillsammans att man vill inte att det ska ta slut.

Maud höll ett jäkligt bra tal! Det var inspirerande och lagom känslomässigt. Jag är inte den som blir känslosam av andras känslomässiga uttalanden, men ett måste jag erkänna. Den här gången, när Maud höll sitt tal, då rös jag i hela kroppen.

Jag vet inte om du varit med om känslan då du får höra från en annan människa exakt det du känner. När du känner igen dig i en annan människans story.

Det jobb som både Maud, departamentsmedarbetare, partistyrelse, våra medlemmar i centerpartiet gjort är ett enormt arbete. Att visa på mod och våga leda både nationen och partiet in i framtiden är stort, framför allt i land som Sverige där de politiska strukturerna är liksom redan uträknade.

Min stolthet växte allt större, över att vara en centerpartist.

Visst är det jobbigt att leda, men vilka är de som historia kommer att minnas? Ja, det är i alla fall inte de fega.

Aldrig förr har centerpartiet fått med så mycket av sin egna politik som vi fått i och med denna energiuppgörelse. Hellre att man jobbar för det man är för än det man är emot!

Jag läste lite artiklar där man (S)kriver om ett lyckat PR-trick.... jag vet inte hur man får det att hänga samman med att det faktiskt kommer att komma en proposition den 17 mars just om energin!!!!!!!!! Men men.... oppositionen har väl inget annat val än att slå igen öppna dörrar!

Lite kul är det faktum att Mona först lite stöddigt säger en sak för att efter S:s VU säga nåt helt annat!

Maud sa det , Mona : Jag är beredd att lyssna, lyssn på riktigt! Har du nåt att säga?

Jäpp, har Mona nåt att säga?

Wow!

Vilken känsla!

Centerpartiet är härligt!

Även om vi har haft en het debatt och diskussion internt, är vi ett parti! Centerpartiets familj är och förblir en familj!

Jag är verkligen peppad och ser fram emot dagens diskussioner och seminarier.

Go Maud!

Go centerpartiet!

Vi klarar 3 mandat i Europaparlamentet!

Det tog mig 36 timmar att kunna skriva om det här.

Min ständiga fråga var: Hur kan polisen, som är tänkta vara bärarna av rättsstaten, ens kunna uttala sådana ord om andra människr? Vad är det för hat som driver dessa polismän att se på andra människor på det här sättet? Hur kan de personer vill förlitar oss på med våra liv, skydda oss när vi känner oss hotade, hjälpa oss när vi behöver hjälp, to serve and protect heter det ju!

Jag vill inte här på nåt sätt påstå att alla poliser är främlingsfientliga eller trångsynta, jag tror att de flesta är reko tjejer och killar, kvinnor och män. Men jag kan inte heller säga att jag inte kommer att titta i en  polismans ögon en extra gång för att se om det finns nån form av fientlighet på grund av min hårfärg. Ja, tyvärr kära vettiga poliser, men det era kollegor gör i tjänsten har inverkan på oss enkla människor som verklligen känner stort förtroende för polisen.

Det som var så störande, det som kändes mest i hjärtat, var den grova tonen, den omänskliga tonen och användningen av dessa hmeska ord om andra människor, om en ung kille, tjej, whatever.

Nä, fy skäms säger jag till vår polis! Jag hoppas av resten av poliskåren inte tolerarar sånt beteende internt och de tar sig mod att stoppa sådana polismän. Anti-rasism undervisning och kulturmöten måste nog ingå som en del av polisutbildningen.

Vi svenskar tolerarar inte rasister till poliser!

Så min uppmaning till de poliser vi tycker om, stå upp! Säg ifrån när nån inom kåren använder sig av sådana ord och sånt uttryckssätt! Det arbetet måste ske internt, och vi måste medborgare är beredda att ställa upp!

Fy skäms! Igen!

Unga i Rosengård! Tro inte för en enda sekund att dessa poliser representerar på nåt sätt vår poliskår! Dessa är ensklida fall. Fortsätt förlita er på poliserna, de är här för att hjälpa oss! Jag vet att ibland är det svårt att se det, men det som får världen att snurra är faktiskt de goda människorna!

Febrig, halvrisig, lite flumsig, faktiskt ganska slut på grund av min hemska influensa, efter 3 heldagar hemma utan att satt foten utanför lägenheten, tänker jag på hälsans välsignelse.

Tänk på hur lite vi tänker på att vi är friska?

Det är först när man är sjuk, börjar man tänka på hur bra man mår när man är frisk.

Är inte det lite synd?

Att missa massor av saker som är bra under ens vardag, tills man missar dem och inser hur viktiga dem är - oavsett hur små de är!

Jag menar, hälsa är så himla viktigt, varför gläds man inte åt den medan den är på topp?

Det är nog en tanke för mig, uppskatta saker som är "vardagliga" - innan de försvinner!

Irakier är verkligen på det klara med att USA kommer att sköta om sina intressen, vare sig det handlar om en demokratisk eller republikansk president. USA har nämnligen den imagen i Irak och i hela Mellanöstern.

Lite kul är det att man i Irak har en förening för den svarta befolkningen och som hade en fest för Obamas installation som president. Det finns inget motsvarande i nåt annat land i Mellanöstern. Föreningen hade uppmanat den irakiska regeringen att ta efter USA och sluta diskriminera de irakier med mörkare hy. Jag måste då få säga att jag blir så stolt över Irak! Inte för det faktum att man diskriminerar olika grupper, men för det faktum att människor orkar mobilisera sig och engagera sig, trots det hårda och osäkra livet.

De politiska partierna har haft olika ingångar till den amerikanska 44:e presidenten. Men en sak är lika för alla fraktioner, förutom möjligtvis kurderna som inte har uttalat med samma kraft den åsikten att om Obama ska prioritera något som nytillsatt president, så är det konflikten mellan Israel och Palestina med stark hänvisning till de senaste anfallen mot Gazas civila befolkning. Så viktig är denna konflikt i Mellanöstern, att även irakiska politiker som ändå lever under och levt de senaste 6 åren under ständigt terrorvåld, kan tänka sig bortprioritera sina egna politiska intressen. Detta trots att Hamas ledaren Ismail Hanieh uttalade sig under andra dagen av anfallen mot Gaza att för honom är inte Gazas befolkningens liv mer värda än martyren Saddam! Undrar när arabvärlden kommer att fatta att diktatorn inte var nåt att hänga i julgran! Men det gör ju inte att civilbefolkningen i Gaza drabbas mindre! Gazas befolkning och Hamas är två skilda saker, tycker jag.

De sunni muslimska partierna menar på att det är bra med nytt sätt att agera i Irak och att de hoppas på att Obama ska rätta till de misstag som begåtts av förra administrationen. Det största misstaget enligt dem är förra amerikanska administrationen stötte olika partier och personer, snarare än statliga institutioner. Lite kul att komma från dem, som hela tiden kör med skrämselpropaganda att shia muslimer influerade och stödda av Iran kommer att döda alla sunni muslimer och därför måste sunni muslimer ha posten som talesman i parlamentet och försvarsminister.

De shia muslimiska partierna utgår helt från sina regeringsposter och menar på att Irak är visst redo att själva rå över landet, både politiskt och militärt. Vidare påminner de olika shia muslimiska partierna hela tiden om det som kallas ansvarsfullt tillbakadragande. Jag tolkar det som ett tillbakadragande som sträcker sig över de lovade 16 månaderna. Så även om man vill gärna verka duktig på att sitta i regering, så är man rätt så orolig för sunni muslimerna och gamla baathister.

Kurderna har hela tiden sagt att de är USA:s främsta allierade i Irak, så de är alltid lika positiva. Men att de menar på att om kurderna inte säkerställer sina intressen så bör inte USA dra sig tillbaka, med all rätta tycker jag och trots Barzanis befängda uttalanden om separation från staten Irak om Kirkouk inte tillfaller kurdernas andel. Jag hade hoppats på större helikopterperspektiv av presidenten i irakiska Kurdistan, men men jag har sagt det förr: det är samma totalitära mentalitet som råder i alla folkgruppers ledning i Irak. Förra diktatorn har utplånat möjligheten till tolerans. Jag ser det som en möjlig utgång för Kurdistan i framtiden, vill kurderna ha egen stat då ska de få ha det. Men jag hoppas innerligt att man får en annan ledning, eftersom mentaliteten är densamma!

De sekulära krafterna intar något så där försiktig optimism. Nånstans vet man att den amerikanska utrikespolitiken inte ändras med presidenterna men menar på att Obama måste se till att den konsensus demokrati som råder i Irak idag ändras till majoritetsdemokrati och att krafterna riktas på statsbildning och uppbyggnad av institutioner.

Jag tror att alla har rätt på sitt sätt! Men mitt sätt säger att ett tillbakadragande på 16 månader är en ren logistisk omöjlighet för att inte tala om ett politiskt självmord. Det sista Obama vill ha på halsen är bilden av svagt USA som inte håller sina löften för att de inte pallar helt enkelt.