Fick precis prata med pappa som kommit fram till Bagdad efter en semester i London.

Så skönt att få höra att resan gått bra, att Bagdad är ganska "lungt" idag. Inga bomber hade smällt idag. Alltså inga dödade.

Det är faktiskt ett helvete varje gång någon av oss åker in eller ut till eller från Irak. Det är så många moment som är osäkra, som kan medföra en direkt risk för ens egna liv.

Det liksom gnager på en, tills man får det där telefonsamtalet om att de kommit fram. Man skrattar, äter, dricker sitt te och kaffe, tittar på nyheterna, lyssnar på musiken, bloggar, förundras  över sd:s ovärdiga inställning till människor med annan bakgrund, men hela tiden finns den där ganagande känslan av oro hängandes över en som ett moln.

Men pappa har ringt nu och berättat att resan gått bra, han har till och med hunnit med 3 möten redan!!

Saknar dig, pappi, redan!