Jag kan inte fatta att det redan gått två veckor sedan min ankomst från Bagdad! Det känns helt overkligt. Det känns som om jag fortfarande är kvar i Bagdad men att jag drömmer, drömmen handlar om att jag går på Stockholms gator, går till jobbet, pratar svensk politik. Det känns lite drömlikt...

Abu Jinan, min farbror, dog samma dag jag lämnade Irak. Det var så hemskt att få denna nyhet. Han var inte alls så gammal och inte sjuk. Plötsligt dog han i hjärtinfarkt. Han dog i Alsahlani byn nära Nasseryia. Bland de sina, gick han till sin sista vila.

Det kändes så hemskt att inte kunna delta i begravningen. Jag har inte gråtit än. Jag kan bara inte. Det känns som om mina tårar inte hör hemma i Sverige. Det går bara inte.

Att vara tillbaka på jobbet känns härligt, även om världen känns obegripligt involverad i små saker, som inte betyder så mycket.

Den här resan var helt underbar! Den var så annorlunda i jämförelse med alla andra resor jag tidigare gjort, den här resan var befriende. Jag gick ut ensam, utan vakter, utan vapen, handlade mat i affärerna och prutade med försäljare, hade nog en fördel av att vara kvinna då jag fick köpa varor för billiga pengar, äntligen nån fördel av att vara ung kvinna! Folk stirrade inte alls lika mycket, eller så kände jag mig trygg så det gjorde inget att folk tittade, jag vet inte säkert.

Det blev en hel del jobb, varje dag i en hel månad faktiskt. Det gick inte en enda dag utan att vi hade nån form av aktivitet, minst en varje dag oftast handlade det om flera möten eller seminarier. Det jobbiga var att ta sig till gröna zonen där alla politiker finns, för att ha möten med dem. Många av dem vägrade ha möten utanför gröna zonen. Beklagligt. Speciellt parlamentariker.

Det jag märkte bland många företeelser var den vitt utspridda korruptionen, visst har jag talat i svensk media om korruptionen i Irak men jag trodde aldrig i livet att vara så utspritt, på alla nivåer, på alla plan, i alla strukturer. även där det inte kan förekomma korruption så finns det korruption, till exempel skolan där lärare tar mutor för att ge godkänt åt barnen eller avsiktligt sänker en elev för att den vägrat muta sin lärare.

Denna nya moral i Irak kommer nog att bli det största problemet för Irak. Några påstår att korruptionen kom i och med den amerikanska invasionen men jag tycker att de har fel. Det började redan under förra regimen, under dess beskydd i mindre eller större skala beroende på var man befann sig, men icke desto mindre så lades grunden för korruptionen under den förra regimen. Hur, kan man fråga sig? Jo, när en lärare till exempel hade en månadslön på 3000 irakiska dinarer vilket motsvarar 1,5 USD och en karta med ägg kostade på den tiden 7000 irakiska dinarer (id), och staten hade inga andra åtgärder för att bidra till hushållens överlevnad förutom ransongeringskopongerna så klart, så öppnar man indirekt för korruptionen.. .hur skulle befolkningen annars ha klarat sig? Innan dess fanns det en fatwa som sa att korruption och försörelse av statliga egendom var halal eftersom regenten var diktator, lade ytterligare en sten i korruptionsuppbyggnaden.

Efter fallet rådde det total laglöshet, den enda lagen som gällde var stammarnas lagar som inte brydde sig så mycket om statens byggnader eller egendom. Sen kom styrande rådet och de 25 som skulle styra landet, men det de gjorde var att dela på oljeintäckterna och skriva på var sitt 5 årigt kontrakt med amerikanerna, så som Muwaffak Al robai- national security adviser... mannen är nervkirurg, man kan ju undra vad denne har med säkerhetspolitik att göra? Sen kom det än mer korrupta regeringar som fortsatte i förra diktatoriska regimens fotspår - samma fotspår som de en gång i tiden kämpade mot.

Det Irak behöver är att dess politiker kommer ut i världen för att se hur det fungerar, att demokrati är den enda säkra vägen till ett korruptionsfritt samhälle.

Lite bilder från sista besöket finns  nedan eller någonstans.