Ett nytt år ... nytt hopp...nytt Irak?! Jag blir lika förundrad varje årsskifte över människans oändliga hopp på morgondagen. Vi tror varje årsskifte att nästa år kan innebära förbättringar. Vi hoppas varje år. På bättre liv. För oss själva eller för andra. I politiken, speciellt i Mellanöstern, diskuteras det om rädslan som en faktor, som ett maktmedel. Många har använt sig av rädsla som ett sätt att antingen förena den interna arenan mot en utomstående fiende, eller genom att så rädslans frö bland de egna medborgarna för att framtvinga medgörlighet och skapande av undersåtar. Vi pratar aldrig om hopp som maktfaktor! Vi pratar aldrig om hopp som ett sätt att styra!Den sista natten i 2007 åkte min far och jag runt på Bagdads gator. Helt ensamma, utan några vakter, körde vi runt i en gammal rostig bil för att ta avsked av år 2007 i landet där civilisationen föddes men kom att begravs av blodtörstiga män under många århundraden. Det vi såg 2007:s sista kväll i Bagdad var för mig i alla fall något av en enorm överraskning ihopblandat med enorm stolthet. Det kändes som alla Bagdads invånare var ute på gatorna för att dansa och fira det nya året. Det handlar om enorma mängder Bagdadbor som stoppade traffiken för att kliva av bilen och dansa till glada irakiska toner. Killarna skrek och förde enormt oväsen, tjejerna tittade blygt från bilarna. Alla var välklädda, med de lokala måtten mätt, männen välrakade, kvinnorna välsminkade, från bilarna dånade dansmusiken högt, soldater och poliser vi checkpoints vinkade vänligt till alla människor och sa glatt: Hoppas år 2008 blir tryggare! Tårarna ville välla fram, jag hade aldrig sett dessa vanliga människor så glada! Så hoppfulla! Hela Bagdad dansade, bokstavligen! För mig handlar detta om folkets, om människans viljestyrka, sätt att säga ifrån våldet, våldet från terrorister, staten, ockupanter. Detta var, för mig, ett sätt att återta kontrollen över det egna livet, det egna ödet. Ett sätt att säga ifrån för förtryck och för alla de som försöker tala om för oss hur vi ska leva våra liv, som vill kontrollera när vi ska gråta eller skratta. Det här var den vanliga människans sätt att tala om för politiker, för utländska styrkor, för regering, för hela omvärlden, för grannländer att : nu är vi trötta på era politiska lekar! Låt oss leva! VI VILL LEVA! Det irakiska folket har försökt bete sig som en demokratisk nation, även om många av elementen fattas än, men det irakiska folket röstade, var med om folkomröstning, det irakiska folket följer den politiska debatten, man ställer sig i köer, folk anpassar sig till att strömmen går av hela tiden. De har visat ett enormt tålamod. Kan inte säga hur länge till detta trötta, neglegerade och terroriserade folk orkar till. Men nyårsafton var för mig en klar återerövring av gatorna! Det var stärkande för själen att se. Det var inspirerande. Det var hoppingivande. Det var livsgivande. Jag hoppas verkligen att dessa vanliga människor kan få en chans att skapa sig ett vanligt liv och för den som vill även skapa sig ett extra ordinärt liv. Jag hoppas verkligen att mina tjejkusiner i byn långt ifrån staden kan få en rättvis chans att få gå i skolan, att mina killkusiner får sjunga om de så vill och inte blir beskyllda för att vara otrogna muslimer. Jag hoppas att mina pensionerade fastrar kan få högre pansion så att de kan verkligen klara sig på den och kunna köpa vinterkläder då och då eller ha råd att betala en resa till mig i Bagdad. Jag hoppas vi har ström hela sommaren så att våra fläktar kan kyla ner våra rum i den mördande värmen. Jag hoppas... nytt år, nytt hopp... nytt Irak? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!Nu har jag börjat blogga på www.abir.se Välkomna!   Abir ...

Det räcker inte längre med maktskifte! Var idag och lyssnade på Maud om värderingsskifte på Liberala gruppen. Från sossifiering till liberalisering Från centralism till federalism Från grått till grönt Från bidragsberoende till bidragande Från statl...

Idag har jag besökt flera gymnasieskolor. Det har varit jätteintressant för min del med. Jag vet inte hur intressant ungdomarna tyckte det var att lyssna på mig medan jag talade om hur det är att bygga demokrati i Irak och vad som krävs för att demok...

Ja, nu är Kommundagarna på Gotland över!  Ville inte riktigt att de skulle ta slut, men det är alltid det dilemmat vi har. I enterpartiet har vi så himla roligt tillsammans att man vill inte att det ska ta slut. Maud höll ett jäkligt bra tal! Det var...

Wow! Vilken känsla! Centerpartiet är härligt! Även om vi har haft en het debatt och diskussion internt, är vi ett parti! Centerpartiets familj är och förblir en familj! Jag är verkligen peppad och ser fram emot dagens diskussioner och seminarier. ...