Jag blev CHOCKAD när jag fick se på nyheterna att våra idrottare  från Paralympics inte får några finansiella stöd för de medaljer de vunnit!!! Va!?!?!?!?

Det är ju så himla orättvist! De "vanliga" (vad det nu kan betyda!!!) får stöd när de vinner medaljer. Men inte de som är med och tävlar i Paralympics.

Vad ska det här betyda?

I Frankrike får de som vunnit guldmedalj i Paralympics 50.000 Euro! I Sverige får man inte ett smack!

Nä, så där kan man helt enkelt inte göra!

Finanisiellt och moraliskt stöd till våra Paralympcis medaljörer!

NU!!

Såg en rapportage om Paralympics ikväll. Jag är inte den som får tårar i ögonen, men av att se denna viljestyrka, detta engagemang, att inte förlora hoppet, att satsa allt man har trots att oddsen är emot en. Några av idrottarna har varit med om en olycka och förlorat en del av sin rörlighet, men de reste upp sig ur den förlustens smärta och slutade aldrig att tro på sin egen förmåga!

Andra är födda med fysiska handikapp. jag kan tänka mig att de har haft det väldigt svårt, i skolan kanske eller när de går på gatan och folk glor, eller skrattande barn, ja, det som människor som är annorlunda sorgligt nog får stå ut med i vårt samhälle. De satsade, helhjärtat, trots alla hinder. WOW!

 Alla de människor som kärleksfullt stött dessa duktiga atleter, vill jag uppmärksamma här, i min blygsamma blogg. Jag tror att utan deras kärlek hade det blivit svårt att fortsätta. Att våga tro på en annan människas dröm är så otroligt oegoistiskt! Mänskligt! Att stå där vid idrottarnas sida, stödja dem i båda glada och mindre glada stunder är så beundransvärt!

Jag lyfter på hatten, för er alla idrottare på Paralympics, för era familjer, för de som älskat er och stöttat er, för ert hårda arbete, för den tid ni satsat, för att ni aldrig gett upp hoppet, för att ni inte lyssnat på de pessimister som försökt ta era drömmar från er men ni stod emot! Jag lyfter på hatten, inte bara en gång, utan två, och tre, och fyra gånger!

Heja Paralympics!

Heja svenska landslaget!