Inlägg publicerade under kategorin Gott och Blandat

Av abir alsahlani - 22 november 2008 23:44

Bara en liten replik på kommentarer.... trots att jag hade bestämt mig för att aldrig skriva nåt om kommentarerna eftersom jag vill att läsare ska få läsa och reagera fritt! Jag publicerar ALLA kommentarer, oavsett innehåll!

Även om Gustav Vasa använde sig av utländska styrkor, introducerade protestantismen för att skapa en starkare stat, så undrar jag en sak: om Gustav Vasa för snart 600 år sen förstod att det är positivt med intryck och hjälp utifrån, VARFÖR FATTAR sd INTE DET?????

Det är en gåta!

Man behöver ju inte åka skidor så länge för att förstå detta nu förtiden! Det finns liksom Internet!

Per K, jag ska ställa upp i Vasa-loppet! Ser fram emot det du lovade igår :-)

Kul!!! :-)

Av abir alsahlani - 22 november 2008 08:51

Jäpp, here we go again!

Jag trodde aldrig att vi skulle ha den här diskussionen, om vem som är svensk och inte svensk.

Men kan nån, just anyone, berätta vad man menar med att jag inte är och  aldrig kommer att bli svensk?

Tycker det här är så löjligt!

Sitter vid mitt köksbord och tittar ut mot grannskapet, snön ligger så vackert. Det är betydligt ljusare än andra morgnar när man ska till jobbet. Kommer att tänka på Vasa.... i och med han körde det miljövänliga alternativet: skidor, för sitt politiska arbete med att skapa ett rike... Tänk om Vasa var en SD:are! Vad hade hänt då???????

Jag funderar!

Min förstsa reaktion är att Gustav Vasa var nog ingen sd:are! Inte på långa vägar! Annars hade han väl aldrig introducerat den protestantiska tron i det som var fröet till dagens Sverige, den tro som har sina rötter i Tyskland. Eller tagit emot hjälp från utländska styrkor. Alltså en öppensinnad pragramtiker.... Jag har en känsla av att sd:are inte är speciellt kända för sitt öppna sinne!?! Eller?

Jag återkommer med en möjlig utgång....

Skriv gärna vad Du tror skulle ha hänt om Gustav Vasa var en trångsynt människa! Hur hade Sverige ett ut idag om Vasa tillhörde sd?

Av abir alsahlani - 12 november 2008 12:21

Efter mitt tredje besök i London, fortsätter denna vackra stad att vara ett mysterium för mig!

Jag förstår mig helt enkelt inte på denna stad.

Det finns så mycket saker man kan göra här, det är helt otroligt stort utbud här, jättemånga saker man kan göra. Det är så mycket att inget blir gjort!

Eller så kanske är jag ingen bra turist.

Här är det annorlunda....

Mina småsyskon, som är 11 och 10 år, måste lämnas och hämtas från skolan, oavsett hur nära/långt bort man bor ifrån skolan. Här är man rädd för kidnappningar. Bara tanken är otäckt, att alla dessa barn är medvetna om denna risk och att de går till skolan med sina föräldrar medvetna om denna fara... lite annorlunda ifrån det man får leva med hemma i Sverige.

Läxor får dessa ungar i  stora lass! Varje fredag får de en bunt med läxor som ska vara färdigt till nästa onsdag. Nya stora ord, matte, NO, ja- allt möjligt! På det kan man lägga en hel bok som de ska ha läst.

Sen är det ju skoluniformen.... jag börjar förstå fördelarna med dessa, även om min första reaktion var lite negativ, eftersom jag är så långt ifrån att likforma som det bara går att vara. Men jag börjar förstå hur praktiskt det är, hur barnen inte behöver titta på varandras kläder eller örhängen med mera.... Och praktiskt är det för föräldrarna! Man behöver inte fundera varje morgon vad ska ungarna ha på sig eller inte ha på sig....

Sen är det så många olika transportsytem här det är otroligt! I Stockholm tar man t-banan överallt, här har man allt möjligt olika tåg, t-bana, bussar.... det är ju en enormt stor stad, förstår nödvändigheten av dessa olika system, men ändå jag blir frustrerad eftersom jag inte får ett grepp om systemet... jag får helt enkelt komma hit oftare!!!

Sen är maten rätt så annorlunda! Det ska vara friterat, mycket socker, mycket salt, mycket av allt som inte är så bra för din kropp. Kan tänka mig att anledningen är att det engelska köket inte är mångfacciterat, här är det rätt så internationellt! Men att hitta hälsosamma alternativ är inte så lätt, det är det som kanske är mest frustrerande.

Men ett stort stort plus i kanten för alla caffeer! Det tycker jag om, väldigt mycket!

Av abir alsahlani - 17 september 2008 22:15

Såg en rapportage om Paralympics ikväll. Jag är inte den som får tårar i ögonen, men av att se denna viljestyrka, detta engagemang, att inte förlora hoppet, att satsa allt man har trots att oddsen är emot en. Några av idrottarna har varit med om en olycka och förlorat en del av sin rörlighet, men de reste upp sig ur den förlustens smärta och slutade aldrig att tro på sin egen förmåga!

Andra är födda med fysiska handikapp. jag kan tänka mig att de har haft det väldigt svårt, i skolan kanske eller när de går på gatan och folk glor, eller skrattande barn, ja, det som människor som är annorlunda sorgligt nog får stå ut med i vårt samhälle. De satsade, helhjärtat, trots alla hinder. WOW!

 Alla de människor som kärleksfullt stött dessa duktiga atleter, vill jag uppmärksamma här, i min blygsamma blogg. Jag tror att utan deras kärlek hade det blivit svårt att fortsätta. Att våga tro på en annan människas dröm är så otroligt oegoistiskt! Mänskligt! Att stå där vid idrottarnas sida, stödja dem i båda glada och mindre glada stunder är så beundransvärt!


Jag lyfter på hatten, för er alla idrottare på Paralympics, för era familjer, för de som älskat er och stöttat er, för ert hårda arbete, för den tid ni satsat, för att ni aldrig gett upp hoppet, för att ni inte lyssnat på de pessimister som försökt ta era drömmar från er men ni stod emot! Jag lyfter på hatten, inte bara en gång, utan två, och tre, och fyra gånger!


Heja Paralympics!

Heja svenska landslaget!

Av abir alsahlani - 16 september 2008 23:05

Wow vilken känsla!

Jag började titta precis när tv-hallåan sa att Deraan kommer från Irak och att han och några av hans vänner sprungit på en mina under sin lek. När minan detonerade förlorade Deraan sin syn!

Nu stod han framför Idol-juryn och hela Sverige, sjungandes från sitt hjärta... direkt till mitt hjärta!

Det var så underbart att se hur en människa, som skadades i sin barndom och som förlorat något så värdefullt som synen. Det var en sann glädje att se honom. Vilket underbart uppträdande det var, vilken röst, vilken känsla. Jag är ingen sångexpert men i mina öron lät det väldigt vackert.

Sen att han är från Irak gjorde ju saken inte sämre.

För mig var han en symbol, symbol för hoppet, för att alla vi har en plats här på jorden, att alla vi kan bidra med något, att vi alla är speciella och behöver inte alls vara lik alla andra. Utan var och en av oss är unik. Vi duger som vi är. Vi behöver inte uppfylla en massa listor på krav på utseende, kläder, karriär, krogen... ja, det där som vi får tryckt i oss av massmedia att det är så himla viktigt. Vi är bra... som vi är. Musik går inte att stoppa!

Som sagt, Deraan - du ÄR min Idol! Jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna se och känna den glädje du känner och utstrålar, denna enorma energi.


Av abir alsahlani - 13 september 2008 23:39

Äntligen en lördag då jag inte behöver/måste göra nåt!

Em super skön lördag, inget att göra, spontant hitta på saker att göra allt eftersom, det som känns jobbigt eller svårt behöver man inte ens tänka på att göra! Bara go with the flow liksom.... SUPERSKÖNT!

Lyssnade på skivor som jag inte hört typ på 100 år, ögnade igenom böcker som jag velat titta i väldigt länge, fixa i ordning min garderob där kläderna uppenbarligen genomgått nån form av krig, för att inte tala om alla strumpor som liksom jag inte lyckats hitta sin andra hälft... och sminkbordet... alla dessa pennor och askar och parfymer som bara ligger helt i oordning... och alla örhängen, ringar och halsband... my god, till råga på det finns det en massa armband... tur att jag inte har några brosch!

Till de rätta beatsen blir allt ganska lätt!

Sen dansade jag som en galning i hela lägenheten, runt runt sprang jag som en galning och trodde att det var det som kallas modern fri dans!

Sen chattade jag lite med Irak, släkt och vänner där som beklagade sig över värmen, fasta månaden, bristen på el... ja, det gamla vanliga.

Kom just på att jag inte pratat med far idag... undrar om han är kvar i Nasseryia!

Måste ringa honom och höra hur det har gått med alla besökare...


Av abir alsahlani - 3 september 2008 21:30

Så himla roligt! Imorgon börjar Bagdad Café i Tensta bibliotek! Det är en årligt återkommande festival som handlar om poesi från hela världen helt enkelt! Alltså, det handlar om de vackraste orden människor från hela världen kan komma på. Dessutom är det musik från Irak, Grekland, Iran med fler. Det kommer att bli jättespännande!

Anledningen till att skriver om denna festival är väldigt enkel, det är bara en anledning faktiskt, inte fler. Det handlar om den man som tog detta poetiska initiativ. En man som såg behovet av att samla vackra ord från hela världen i Sverige. Jasim Muhammed, poet, irakier, bosatt i Uppsala.

För mer än 9 år sen kände han på sig att vi behöver mötas, poesivis, människor emellan. Han satsade hårt, lät sig inte nedslås av byråkratins långrandiga men och måsten. Han lät sig inte nedslås heller av andra avundsjuka människors onda baktalande. Han bestämde sig, arbetade stenhårt, länge, LYCKADES!

Jag lyfter på min hatt, inte en gång, utan både och tre gånger! Inte bara att Jasim lyckades, utan för att han har visat att en människa, en individ kan göra skillnad- kan förändra! Det behöver vi i Mellanmjölkslandet, där vi alla är ett kollektiv, där vi blir stämplade för vad som finns utanpå! Inte vad vi väljer att vara!

 Kom gärna dit och få dig en bit av världens vackra ord och musik, samlat i Tensta bibliotek!

HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN!

Poesifestivalen

Bagdad Café 2008

4- 7 september, Tensta Träff- Hagstråket 13Med Svenska och internationella poeterTorsdag den 4 september13.00 Ett seminarium om poesiöversättning från arabiska till svenska med workshop18.00 David Vikgren läser ur sin nya diktsamling InomhuslektionenÅsa Maria Kraft, Eva Ström, , Arne Johnsson och Magnus William-OlssonMusik: Alaa Majeed, oud och fl öjt. Cecilia Österhom, Nyckelharpa.Fredag den 5 september13.00 Ett seminarium om översättning från svenska till arabiska med workshop18.00 Jan Henrik Swahn läser ur sin nya roman Manolis Mopeder,författarens andra roman om den grekiska ön Samos.Poesi: Ghayath Madhoun, Palestina- Syrien, Khaled Soliman, Palestina- Syrien,Fatiha Morchid, Marocko, Ahmed Mushatet, IrakMusik: Persisk sufi musik med Amin Mirshahi, Hassan Moghaddam och Moshtagh FayzYabi.Ala Majeed, oudLördag den 6 september11.00-13.00 (Tensta Bibliotek)Svenska barnböcker översatta till andra språk bl.a prsiska, kurdiska och arabiska.3-6 år.I samarbete med Tensta Bibliotek16.00 Poesi och musik:Poesi: Katarina Frostenson, Faraj Bayrakdar, Erik Bergqvist, Robab MohebMarie Lundquist, Ann Hallström, Lars Mikael RaattamaaJenny Tunedal, Selwa Guli, Lars Häger, Johan Nordbeck, Li LiMusik: Från Sapfo till våra dagar, Grekisk tonsatt poesi och sånger från Medelhavet:Maria Zottele sång, Georgios Anastasiadis gitarr och Stavros Genaridis bouzouki.Cecilia Österholm, Nyckelharpa. Ala Majid arabisk luta.Söndag den 7 september16.00 Arabiska Teatern spelar ”Zamel i Sverige” en irakisk musikalisk teaterArrangeras av Kulturföreningen Bagdad Café i samarbete med Tensta Träff förening,Tensta Marknad, Irakiska Författarförbundet- SverigeMed Stöd från Svenska Akademien, Statens Kulturråd, ABF Västerort, Stockholms

Kulturförvaltning och Svenska Institutet


Av abir alsahlani - 1 september 2008 21:23

Imorgon åker min mor och mina små syskon, Majid och Isabell, till London. Åter igen kommer jag att komma till en tom lägenhet.

Det bästa med att komma hem har alltid varit dessa små vuxna. Så fort jag kommer innanför dörren så springer de båda två mot mig och överöser mig med kramar och pussar. Då släpper alla bekymmer tag om både mina axlar och mage! Livet brukar kännas lättare då! Deras obekymrade skratt, bus och jobbiga påhitt gör kvällen både jobbig och kul... för det mesta kul.

Jag köpte med mig lite kläder till dem så att de har en bit av Sverige med sig i vintermörkret på Londons gator, de har haft kläderna på sig hela kvällen, till och med vantarna, mössan, halsdukarna, jackorna.. .allt på inomhus!

Isabell och Majid har varit lite tjuriga, de vill egentligen inte åka, de tycker att Tumba är mycket mer kul än vad London kan nånsin bli. Ja, allt är ju relativt och alla perspketiv är ju individuella.


Ikväll är det första kvällen innan fastamånaden ramadan, mamma har förberett kvällsmat så att hon kan vakna mitt i natten och smaska på nåt gott innan fasttiden träder in i och med gryningen. Det känns i luften att nåt är på g, alla ler liksom. Även om det är en svår månad som kommer, fastan är ju lite längre här än vad den är i Mellanöstern eftersom dagarna här är så långa, men det känns på ställen som Alby eller Tumba att något håller på att hända, människorna liksom väntar på nyfödsel. Det är en jättehärlig känsla. Även de som inte är religiösa myser när de ser mammor gå med 4-5 barn och händerna fulla av matkassar. Jo, jag vet att detta är en alltför generaliserande bild och kanske till och med fördomsfull, men lite så är det faktiskt. Det ska finnas dadlar, soppa pch yoghurt, det är tre måsten vid matbordet när Ramadan infinner sig. Det skulle ha varit gott med lite fikon men det är en alldeles för dyr lyx i Sverige, när jag lämnade Bagdad för 3 veckor sen kostade ett kilo fikon typ 8 spänn, här får man köpa två st fikon för 10 spänn... det är skillnad det. Men man kanske kan rättfärdiga det höga fikonpriset med att det har varit 300 års fred i Sverige, medan Irak har haft krig som avlöst varandra? Jag vet inte!

I alla fall, jag vill passa på och önska alla troende i världen en välsignad Ramadan och må denna heliga månad bringa med sig både freden på jorden och fred för själen!

Slutligen, mina kära småttingar, jag kommer att sakna er så, speciellt på morgonen när jag brukar vara på dåligt humör och ni bråkar om vem som ska få gå på toa först, bara för att den som kommer in först tar sig en tupplur på toastolen! Jag kommer att sakna er vid matbordet, nu kommer jag väl att käka middag vid tv:en igen, istället för att sitta med er alla och tjata om inga armbågar på matbordet... Gud, vad jag gör livet svårt för er med detta tjat! vad ska det spela för roll om man har hakan eller armbågarna på matbordet? Men men... jag inbillar mig att ni kommer att tacka oss nån dag när ni sitter på nån fin middag och ni vet hur man uppför sig... kanske kommer ni att tycka att vårt tjat var ändå till nån nytta!?! Vem vet?

Många pussar på er gulliga kinder

Många stora björnkramar

Er stora syster :-)

Ovido - Quiz & Flashcards