Febrig, halvrisig, lite flumsig, faktiskt ganska slut på grund av min hemska influensa, efter 3 heldagar hemma utan att satt foten utanför lägenheten, tänker jag på hälsans välsignelse.

Tänk på hur lite vi tänker på att vi är friska?

Det är först när man är sjuk, börjar man tänka på hur bra man mår när man är frisk.

Är inte det lite synd?

Att missa massor av saker som är bra under ens vardag, tills man missar dem och inser hur viktiga dem är - oavsett hur små de är!

Jag menar, hälsa är så himla viktigt, varför gläds man inte åt den medan den är på topp?

Det är nog en tanke för mig, uppskatta saker som är "vardagliga" - innan de försvinner!