Jag är absolut inte för våld, inte på något sätt, under inga villkor!

Det mänskliga livet är absolut det första vi är skyldiga att skydda. Punkt! Inga men!

 

Våld som politisk form är inte heller acceptabelt.

Dödsskjutningen kan på intet sätt rättfärdigas. Jag vill här framföra min djupaste beklagan till pojkens familj.

 

Samtidigt som jag känner en spänning i kroppen.

Ja, det känns spännande med de händelser som pågår i dags läget i Grekland eftersom de visar på att ungdomsrörelsen är fortfarande levande i Europa. Att ungdomar bryr sig och att de har både modet och styrkan att säga ifrån när fel begås, när kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker, när de folkvalda inte längre lyssnar.

 Jag tror att EU kan göra mycket för att bättra ungdomars situation i Europa. Det behövs bland annat riktade insatser för att ungdomar i Europa ska kunna aktivare ta del av den politiska processen till exempel. Vidare skulle ungdomar ha en egen ambassadör i Kommissionen som bevakar politiska frågor utifrån ett ungdomsperspektiv. Man kan även göra det lättare att plugga i EU utan att för den delen behöva förlora ett år. Ja, det finns ett och annat man skulle kunna göra på EU:nivå.  

Demokrati är en process. Den måste ständigt återerövras. Inget får tas för givet.

Därför är det så himla viktigt att vi nyttjar vår rätt att rösta, därför är det så viktigt med politiskt engagemang.  Det åligger den yngre generationen ett särskilt ansvar, även om det inte är alltid rätt med dagens politiska strukturer.

 

Jag tycker att händelserna i Grekland, de politiska ungdomsförbundens arbete hemma i Sverige, jag kan här enbart utgå från CUF, är värt att noteras. Därför tycker jag också att Ungdomsstyrelsen bör se över sina regler om finansiering av de politiska ungdomsförbunden. Att underlätta för ungdomsförbunden i deras arbete skulle vara samhällets signal på att de är välkomna i samhällets debatt. Det skulle sända signalen om att engagemang lönar sig. Än viktigare är att visa genom ökat stöd till de politiska och andra ungdomsförbunden att det går att få till förändringar utan att behöva genomföra en statskupp eller ta till våld.

 

Jag ser en stark koppling mellan statens stöd till ungdomsrörelsen generellt ,vilket borde vara självklart, och ungdomars vilja att engagera sig. Ungdomar vill engagera sig, ett är säkert. Det återstår att se om staten tillåter detta engagemang, om etablerade politiker tänker lyssna. Annars, blir det väl som i Grekland – ungdomar tar saker i egna händer.